Idag, nu till morgonen, har Elias varit iväg och fått vacciantion. Han var riktigt förväntansfull och glad över att han skulle få sprutan och över att få träffa doktorn!

När vi kom dit kollade läkaren igenom papperet som bvc - sköterskan skickat ut (inför förskoleklassen nästa år) och så lyssnade han på lungorna och så förberedde han sprutan.

Så vänder han sig om och bara sticker in sprutan i Elias arm, varav att Elias börjar storgråta!

Nu brann det för mig   Jag tittade på läkaren och sa:

- Du hade ju kunnat förberett honom på att du skulle ge han sprutan!

Läkaren: Mm... Men jag såg att han var rädd så därför sa jag inget så han inte skulle bli ännu räddare.

Jag: Du, han var inte alls rädd! Han var jätteglad över att få komma hit och träffa doktorn och över att få sprutan och så bara sticker du in den i armen på honom! Utan att ens säga något?!

Jag brukar inte säga till, men nu blev jag lite sur. Jag tycker faktiskt att du var väldigt burdus! säger jag.

Du hade faktiskt kunna säga till innan.

Läkaren: Jo..

Ni som bor här i området vet antagligen vilken läkare jag pratar om, men jag nämner inget namn.

Den läkaren har jag ändå ett förtroende för, för han har tagit mig på fullaste allvar och hjälpt mig när jag varit dit.

Men gentemot barn? Nej, tack   

Efter bvc - besöket for vi på ICA och Elias fick välja en glass!

Nu är han glad igen, mammas älskling     

Nä, nu ska jag ta och fixa mig och Elias lite lunch. Sedan ska Elias på dagis ett par timmar och jag ska iväg och jobba