Nu har jag tagit ett steg längre. Jag har sökt jobb som personlig assistent. Och även en vän tipsade och skulle rekomendera mig om ett annat personlig assistentjobb!
Jag har sett att det har funnits annonser ute förut, men det som har stoppat mig är att det ingår matlagning. Hjälp! Matlagning är min allra svagaste sida, jag blir så sjukt nervös om jag ska laga mat åt någon annan än till familjen.

Men nu är jag en bit på väg i alla fall.

I lördags ringde bemanningen och frågade om jag kunde ta på mig ett kvällspass.

Såklart att jag vill jobba! Men, det blir ju bara 5 timmars lön nästa månad..
Men givetvis tog jag på mig det och sa att jag får väl hålla tummarna att det blir fler timmar denna månad, då det är ett tag kvar på april.

Igårmorse ringde bemanningen och frågade om jag kunde ta på mig ett pass i barnomsorgen. Det gjorde jag. Och då i tron att jag skulle få fler timmar denna vecka, men icke. Inte än i alla fall..

Nä, jag hoppas innerligt att jag får ett jobb snart! Det är fanimig inte roligt att "kommer bemanningen att ringa idag eller inte", bara det är ett stressmoment i sig.

För 7,5 år sedan hade jag en tillsvidareanställning, i barnomsorgen. En månad senare fick jag veta att i november skulle jag bli uppsagd pga arbetsbrist, dock inte bara jag.

Så efter att ha varit fast anställd i drygt 4 år fick jag sedan gå.. Tack och hej. Men glad är jag ändå att vi hann skaffa barn nummer två innan jag blev uppsagd!

När vi pratade om att skaffa barn, så var det ett par saker som skulle gå före:

1. Körkort (att slippa vara beroende av att någon annan ska ställa upp och skjutsa)

2. Anställning (ekonomisk trygghet)
3. Planera in barn.

Ha de´gott! / Eva

Idag hade jag bara tänkt tagit det lugnt. Men hur det än var så började jag att känna mig låg.. Vad är bästa botemedlet mot det? Jo, en promenad. Det blev en mil i snabbt tempo - powerwalk! Eller ja, 4,5 km till en vän - drack kaffe och surrade bort tid - 4,5 km hem.

Och vet ni, det gjorde / gör susen för humöret.

De gånger jag har känt mig låg (väldigt längesedan nu), så har en promenad hjälpt.
En promenad gör att man blir gladare då det frigör endorfinet i kroppen, kroppens eget lyckohormon.

Läste en sån bra kommentar idag, via en väns status då även hon kände sig lite nere:

"Varför äta bittermandel om man tycker det smakar illa? Ta en sötmandel istället!"

Efter jag kommit hem var det dag för lunch.

Dammtorka.

Hämta Elias från skolan.

Städa golv.

Hämta Rasmus och hans kompis från onsdagsaktivitet.

Fixa middag.

Mamma & Arvid kom på kaffe.

Spelat ishockeyspel.

Gjort iordning Elias för natten.

Läst för Elias.

Nattat honom.

Slutligen äntligen fått duscha.

Nattat Rasmus.

Kollat på Grey´s.

Pratat med maken.

Nu ---> läggdags!

Ha de´gott och sov gott! / Eva

I flertalet av de sälj & köpesgrupper som jag är med i på Facebook lägger folk upp massvis av bilder.

Bilder på saker som ska säljas. Men vill man verkligen köpa det? På många av de bilder jag har sett så är dessa saker bl.a skitiga, dammiga eller så är det stökigt kring saken/varan.

Jag vet inte.. Men jag känner inte någon större "köplust" om det inte ser fräscht ut.

När jag ska lägga upp en bild, då är det en procedur.. Ska jag fota EN bild kan jag lätt hålla på i uppemot en halvtimme. Jo, det är sant!  Men vanligtvis tar det nog lätt uppemot en kvart.

Rasmus skrattar åt mig hur jag beter mig, över en liten sketen bild! "Men herregud! Du ska ju bara knäppa ett kort!" Japp, och då måste det se fräscht ut!

1. Jag väljer var saken, jag ska fota, ska ligga.

2. Dammar eventuellt av ytan.

3. Fotar. Dåligt ljus..

4. Fotar. Det kom med ett hörn på en tidning..

5. Fotar. En kabel kom med..

6. Fotar. Det var ett dammkorn på saken..

7. Fotar. Fel vinkel..

8. Fotar. Nej, det låg snett..

9. Fotar. Nöjd.

10. Det ska se ordningsamt ut!

Om jag ska sälja något :

1. Jag tvättar/dammar givetvis av varan.

2. Jag försöker att inte bara lägga/ställa saken huxflux.

3. Jag ser till att det ser fräscht ut runtomkring.

4. Är det en sak som måste stå på golvet så dammsuger jag innan, gu´bevars om det är ett skräp just där! Gör om, gör rätt.

5. Det ska se ordningsamt ut!

Ja, det här är jag det.

Är jag ensam om att vara petnoga?

Precis, varför vänta?!

Idag hade jag ingen som helst lust att promenera.. Verkligen inte. Jag var småfrusen och tänkte ta en vilodag. Men hur det än det var så blev det en runda ändå   
Fast med facit i hand så skulle jag nog ha stannat hemma.. Jag tyckte att hur hårt jag än tog i och gick så kände jag mig som ett gummiband, eller som om det skulle ha varit sirap under skosulorna.

Trots omotivationen så gick det relativt bra, 6 km på 55 minuter   Dessutom känns det i kroppen!   

Nä, nu måste jag fixa ihop en lunch!

Ha de´gott! / Eva