Inlägg publicerade under kategorin Mående

Av Eva - 2 april 2014 22:35


 



Idag hade jag bara tänkt tagit det lugnt. Men hur det än var så började jag att känna mig låg.. Vad är bästa botemedlet mot det? Jo, en promenad. Det blev en mil i snabbt tempo - powerwalk! Eller ja, 4,5 km till en vän - drack kaffe och surrade bort tid - 4,5 km hem.

Och vet ni, det gjorde / gör susen för humöret.


De gånger jag har känt mig låg (väldigt längesedan nu), så har en promenad hjälpt.
En promenad gör att man blir gladare då det frigör endorfinet i kroppen, kroppens eget lyckohormon.


Läste en sån bra kommentar idag, via en väns status då även hon kände sig lite nere:

"Varför äta bittermandel om man tycker det smakar illa? Ta en sötmandel istället!"


Efter jag kommit hem var det dag för lunch.

Dammtorka.

Hämta Elias från skolan.

Städa golv.

Hämta Rasmus och hans kompis från onsdagsaktivitet.

Fixa middag.

Mamma & Arvid kom på kaffe.

Spelat ishockeyspel.

Gjort iordning Elias för natten.

Läst för Elias.

Nattat honom.

Slutligen äntligen fått duscha.

Nattat Rasmus.

Kollat på Grey´s.

Pratat med maken.

Nu ---> läggdags!


Ha de´gott och sov gott! / Eva



ANNONS
Av Eva - 23 augusti 2013 09:25

Jag vet inte vad, men denna vecka har jag känt mig låg. Måendet har denna vecka inte varit riktigt på topp om jag säger så. Sedan i tisdags har jag liksom känt mig likgiltig..

Och senast jag kände mig såhär var i början på maj! 3 månader, det går i alla fall längre och längre tid mellan mina "downs".


Men jag vet vad som hjälper - promenera för att skingra tankarna, då känns det betydligt mycket bättre sedan vill jag lova!

Även att trotsa mig själv, såsom att snygga till mig, så åtminstone JAG tycker att jag känner mig relativt fin, det brukar konstigt nog hjälpa. 

Även om jag aldrig får några komplimanger eller uppskattning för hur jag ser ut eller hur jag är, men det hör inte till saken! Eller så är det det gör....


Nä, packa ihop några klädesplagg och sedan hoppa in i duschen så Lars och jag kan fara iväg med husvagnen. Japp, så får det bli.


Hej så länge!


ANNONS
Av Eva - 4 juni 2013 22:07

 


Som texten lyder "Du måste älska dig själv först". Det gör jag, men det tog mig bra många år att göra det.

Men nu struntar jag i hur jag ser ut - det här är jag, det är så här jag ser ut.

Tror att det är därför jag har kommit till insikt (den senaste månaden), att det är här och nu livet är! Det är bara synd att jag kommit på det nu..


Nu njuter jag av varenda stund och dag som kommer oavsett om det regnar, blåser, stormar, eller om det är solsken.


Som jag nämnt tidigare så är det nu som jag verkligen hör fåglarna och som jag hör bruset från älven. Apropå fåglar så hörde Rasmus och jag göken förut   

 

 

Nu väntar en god natts sömn, så - god natt!


(Psst, ni kikar väl in på min trädgårdsblogg också   )

 

Av Eva - 4 maj 2013 10:41

  Upp och ned, upp och ned, upp och... Sinnet är så i stort sett till och från varje dag. Ungefär varann dag. Det har varit så de senaste veckorna. Det enda positiva är att det var otroligt länge sedan jag kände mig såhär!


Jag har så mycket vilja och lust! Men orken, den förbannade orken.. Jag orkar inte ta mig för helt enkelt.

Och sedan räcker det med det lilla för att sinnet ska dala på mig och jag ska känna mig låg.. Det spelar ingen roll att jag går mina rundor, så mår jag som jag gör ändå..


Jag försöker att inte visa andra hur jag mår, men det sitter ändå där..


Nu MÅSTE jag försöka ta mig för, så jag har hela dagen på mig att göra något annat än att känna mig låg..


Jag känner mig irriterad på barnen när de ropar "mamma" för 711:e gången..   Men jag försöker ändå att hålla god min. Vilket är lättare sagt än gjort många gånger   


Nä, upp med humöret och på´t bara..



Av Eva - 18 april 2013 14:02

          


Jodå, det går. Men jag känner mig nere..


Det känns konstigt att ha bara en katt nu. Har nästan alltid haft två, så de har haft sällskap av varann. Saknaden finns där och den kommer alltid att finnas där.

Jag har alltid saknat de katter jag haft både när jag växte upp och de katter jag haft sedan jag flyttat hemifrån.

Men så är det, livet har vi bara till låns.


Många tycker säkert att "men det var ju bara en katt". Nej, det var inte "bara en katt", det var en speciell katt. Det har de alla varit, speciella.

De har alla haft sina egna personligheter.


Vad jag saknar Skorpan  



Av Eva - 17 april 2013 20:05

 




Insåg att jag knappt ätit idag.. Såhär lite har jag aldrig ätit, någonsin Inte haft någon matlust. Oavsett hur jag än har mått så har jag alltid kunnat äta! Men inte denna gång...


Frukost, 8:oo: Smoothie och kaffe


Lunch, 11:15: Sallad


12:oo: Kaffe


Mellanmål, 15:3o: En banan


Middag, 18:oo: Omelett


19:oo: Kaffe



Av Eva - 17 april 2013 17:52

 



För att skingra tankarna idag, så har jag sett till att ha saker att göra.

Först for mamma och jag på affären och sedan till kyrkogården för att rensa bort gammalt från gravarna. Sedan for vi till handelsträdgården där jag inhandlade några penseér.


När vi åkte hem for jag till mamma där jag åt en inhandlad sallad till lunch, sedan for jag iväg till en vän och grattade till deras son.


Väl hemma gick Elias och jag en promenad, 2,5 km. Det tog nog en timme...

När vi var hemma på gården så tog jag och plockade ihop leksaker som tinat fram under snön samt planterade penseérna. Och det tog nog en timme det med..


Nu är middagen avklarad, omelett..

Jag mår kasst nu, rent ut sagt... Jag vet att det kommer att bli och kännas bättre! Det kommer att bli bättre för var dag som går.



Av Eva - 17 april 2013 13:39

 


Skorpan, som skulle bli 12 år i juni, har idag blivit en av himlens änglar   

 

De senaste veckorna har jag märkt på henne att hon inte mått bra. Det har märkts..

Den senaste veckan har hon knappt ätit, bara suttit och tryckt när hon varit ute, bara legat då hon varit inne och det har synts i ögonen på henne att hon inte mått bra.

Knölar under bröstet, troligen juvertumör...


När jag väl tog det slutgiltiga , svåra, tuffa och jobbiga beslutet att låta henne bli en av himlens änglar så har jag mått fruktansvärt dåligt över det.

Men det var för hennes bästa, att hon skulle slippa ha ont mer.

Och nu när hon är borta så känns det ganska bra.

Hon slipper lida mer..   


   Vår älskade Skorpan   


         


  Sov så gott älskade, fina och kära Skorpan.

Tack för alla fina år du funnits hos oss   


Några rader om mig:



Lämna gärna en kommentar när du ändå kikar in!
Eller varför inte skriva ett ord eller två i gästboken :-)
Jag skulle bli superglad!

Lämna gärna ett ord :)

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Besöksstatistik

Något du undrar över?

10 besvarade frågor

Kategorier

Senaste inläggen

Bloggar jag gillar:

Arkiv

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ evislillablogg med Blogkeen
Följ evislillablogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se