Det var längesedan jag & Lars gjorde något skoj nu. Alltför längesedan.. Som det känns nu så har jag kommit tilll något stadie där jag bara känner mig alltför likgiltig för att vilja göra något.

Ungefär som: Jaha, och?    

Jag känner mig så urtråkad....

Varje dag ser likadan ut. Så tråkigt!! Tråkigt liv, ja.. Urtråkad, ja..

Något som är kul att ikväll ska grabbarna tävla på berget. Och på fredag ska jag på sittning. Ialla fall två saker som är kul.

Nä, bäst att värma på lite soppa innan vi ska bege oss iväg på Getberget!

Kram på er

Får jag gå och sova nu?

Jag är så vansinnigt trött så jag vet inte vad jag ska ta mig till    Jag satt i soffan ett par timmar innan middagen, vilket inte hör till vanligheten! Där höll jag på att somna..

Halv åtta, nu ikväll, har jag slalomträning. Men jag orkar inte  Just nu sitter jag bara och väntar in att klockan ska närma sig så jag får gå och sova..

Möjligen efter barnen har lagt sig tar jag med datorn till sängen och kollar på någon film alternativt kollar in något på play.

Jag känner mig helt kaputt, slut, färdig - you name it! Tröttheten började igår kväll..

Hoppas inte att någon "down" är i antågande...   

Den senaste tiden har jag känt mig grinig gentemot barnen, har inget tålamod med dem, och känner mig irriterad på dem.

Mina käraste allt   

Barnen är gräsliga nu, men det är antagligen bara för att jag orkar inte ta itu med barnen om hur och vad de gör.

Jag dukar fram och dukar av. Fixar frukost lunch, lunch, mellis och middag. Jag hittar på saker att göra med barnen. Jag städar och plockar, jag tvättar diskar. Jag ska se till att barnens rum är städade och att deras sängar är bäddade.

Vilket jag inte orkar, tyvärr!

Nä, fy f****n, jag är så nedrans less nu, så fy tusan   

Jag är så less, så less att det är jag som ska tänka på allt...

Kanske också dels att Rasmus är inne i någon förpubertet då han svarar för sig, är le, gnäller och gnölar. Elias skriker, gör höga ljud, gnäller och vill och kan inte. Och matsituationen ska vi bara inte tala om    

En barnfri tid vore kanske något för mig? En barnfri tid då jag varken behöver tjafsa med barnen, städa, tvätta, duka fram och av och fixa käk. Utan bara vara helt SJÄLV! I ett par veckor.. Minst.

Less är jag nog också då jag aldrig får några som helst komplimanger från sambon   Och att han aldrig säger eller visar något.. Aldrig.

Barn är för ärliga och härliga    Mina killar tycker att jag inte är tjock, men att jag däremot har en "degmage"!

Jag pratar ofta med barnen om hur viktigt det är att man inte kan äta vad som helst. Eller ofta och ofta, men någon gång i månaden blir det.

De har även fått se på tv om tjocka människor. En ren tillfällighet bara!

Jag säger att äter man mycket vitt bröd, pasta, godis, dricker mycket dricka, och inte rör på sig blir man tjock.

Jag talar då av egen erfarenhet. Jag vill inte att de ska falla dit som jag en gång gjorde  

När jag träffade Lars ( snart 13 år sedan) blev det mycket godsaker såsom: Pizza, dricka, chips, godis och jag rörde inte på mig.

Idagsläget har jag gått ner ca 15-18 kg..

Som sagt, jag vill inte att barnen ska bli som jag en gång i tiden var 

Och kan jag försöka hjälpa dem en bit på vägen så gör jag såklart det. Som mamma har jag faktiskt ett ansvar.  

Är det rätt eller fel av mig att prata vikt och kost med dem fastän de bara är 5½ och 8½ år?

Igår skrev jag att jag mådde lite illa, eller hade myrkryp i kroppen som kändes som en irritation i kroppen.

Jag somnade på soffan, när Lars kom hem från jobbet, och sov ca 20 minuter.

Senare somnade jag i soffan ca en timme.. Jag missade slutet på Batman   

Idag känner jag inte av "krypet" i kroppen   Jag var nog trött ändå..

Till morgonen när vi vaknade var och är det -25*. Kallt, men jag ska väl inte klaga! Det är ju ialla fall myggfritt   

Bara kaffet är uppdrucket ska jag överlåta datorn till Elias och själv ska jag ta mig en svängom med skurkäppen.

Tjingeling på Er!