För att rensa huvudet från jobbiga tankar och funderingar så begav jag mig iväg ut på en till runda.

Stavgång även denna gång.

Jag hade egentligen inte tänkt gå något mer idag utan hade tänkt gått i morgon, men jag måste prioritera mitt mående före mitt knä.

Jo visst, mitt knä hör också till mitt mående, men det är två helt skilda saker.. När jag mår dåligt över vissa saker, saker som är jobbiga, så behöver jag rensa hjärnan och det rejält!

Rundan blev 6 km och sammanlagt blev det 11 km idag.

Jobbiga saker tynger mina axlar just nu. Jag försöker ändå att hålla god min.. Ömsom glad ömsom ledsen. Jag får se det som så att i slutändan blir det bra. Även om det är ett skitjobbigt beslut jag har tagit..    Som djurägare kan jag inte vara självisk.

Barnen har sovit hos min älskade mamma och Arvid i natt. Natten som kommer ska de sova hos kära svärmor.

Två nätter tänker ni. Ja, jag behöver det verkligen.

Den här helgen var egentligen inbokad sedan länge, vi skulle ha farit till fjälls med några goda vänner. Men ett hinder kom i vägen så det blev inte av.

Helgen skulle bli en helg utan barn, krav och måsten. Vi vuxna skulle bara få vara just vuxna.

Men det går fler tåg!

Jag sa till Lars att jag behöver den här helgen. Jag behöver ett par nätter och dagar där jag kan slappna av. En tid där jag bara får vara Eva. Jag behöver bara få vara, utan barn. 
Egoistisk kanske en del tycker. Ja, jag är kanske det!? Fast å andra sidan - hur ofta är jag egoistisk?

Barnen bråkar inte mer än vad andra barn egentligen gör, men jag känner mig på ständigt dåligt humör trots att jag inte alltid behöver vara det.

Det gör ont i mig.. Barnen som är mina allra käraste jag har, de skäller jag på?!

Men det är sådana stunder (under en längre tid), som det tjafsas mycket här hemma (från både mig och barnen) som får mig att känna att jag vill ha egentid.

När de sedan är sådär snälla och rara som de egentligen är, då kommer mitt dåliga samvete över tanken att jag vill ha egentid.
Men jag behöver den tiden. Jag behöver den tiden för att orka vara en bra mamma.

Somliga tänker säkert att barnen sover ju borta någon natt då och då, räcker inte det? Jo, men en natt gör ingen skillnad.

En - två helger om år är vi helt barnfria.

Nu ska jag fortsätta koppla av   Jag börjar väl med morgonens andra mugg kaffe!

Jag är den som är tyst, jag biter ihop. Jag har alltid varit den som varit tyst. Ibland lite för tyst. Visst, det kan sippra ur lite någon gång ibland, men inget mer.

Jag är för snäll. Jag kom till insikt om det häromdagen, och jag tror att det är därför jag har mina små "downs" emellanåt. Jag säger aldrig vad jag tycker. Jag kan inte riva ifrån. Jag är för snäll.

Visst, vissa saker har jag otroligt lätt för att kläcka ur mig. Medans vissa saker sitter djupt inne, känsliga saker.

Men så kommer en gång då jag fullkomligt EXPLODERAR! Men tyvärr är de gångerna extremt sällsynta.. Händer nästan, nästan aldrig.

Efteråt så får jag otroligt dåligt samvete. Egentligen ska jag inte få det, men det är så jag är. Jag är för snäll.

Tänk vad några peppande ord om kroppen och om de kroppsliga idealen

kan få mig på helt andra tankar!

Jag ser mig själv på ett helt annat sätt än vad jag någonsin har gjort!

Jag känner mig nästan nöjd över min kropp nu, från att ha varit helt missnöjd.

Tack   

Mitt mående har åkt berg - och dalbana de senaste två-tre veckorna.. De senaste åren? Trots promenader, som faktiskt får mig att må bra emellanåt.

Mitt mående har legat i focus på det här med att tycka om mig själv, att gilla mitt utseende.

Ena stunden har jag tyckt att jag ser "okej" ut, för att i nästa stund känna mig ful och fet.

Jag tror att det beror på att jag inte var den mest "populära" i skolan.. Om jag säger mobbing, så är det korrekt!

Att i stort sett varje dag få höra (glåpord) och bli utsatt (mössan avtagen i bussen vid avstigning, fått en rumpa visad på bussen vid avstigning, petad med käpp på, fått både is -och snöbollar kastad på, blivit jagad och de har skrattat då jag blivit arg) för av sina skolkamrater (inte alla!) sätter faktiskt förr eller senare sina spår. Jag mådde inte dåligt i skolan, utan det har kommit på senare år.

Och det har kommit nu.

Som nu - jag är väldigt missnöjd över mitt utseende.

Jag ser mig själv från två håll. Från ena hållet tycker jag att jag är ful och fet, men från andra hållet tycker jag att jag ser "okej" ut och att jag ser någorlunda bra ut.

Kanske därför som jag mår bra av komplimanger och att få uppskattning?

Nu ska jag inte fundera mer, sängen nästa..

Blä, vad jag hatar dessa dagar det är lågtryck. Idag känner jag mig precis som igår  

Men istället för att gräva ner mig som jag gjorde igår.. tror jag att jag ska ta mig en runda till idag.

Hela dagen igår var jag så trött. Från morgon till kväll.. T.om mamma frågade det när vi var dit en sväng, igår. Ja, men när det är lågtryck så blir hela jag platt.

Kände mig nere ett tag, gällande komplimanger. Men alla är vi olika, tyvärr..

Tack för ERA snälla kommentarer!

Efter att ha sovit ut, åtta timmar, och med ett bättre humör än igår så gick jag morgonrundan. Innan frukost ni vet, då förbränningen är som störst    

Nä, nu när morgongröten är äten och kaffet är uppdrucket ska jag bege mig till duschen. Sedan är jag redo för dagen!

Kramisar