Den senaste tiden har jag känt mig grinig gentemot barnen, har inget tålamod med dem, och känner mig irriterad på dem.
Mina käraste allt
Barnen är gräsliga nu, men det är antagligen bara för att jag orkar inte ta itu med barnen om hur och vad de gör.
Jag dukar fram och dukar av. Fixar frukost lunch, lunch, mellis och middag. Jag hittar på saker att göra med barnen. Jag städar och plockar, jag tvättar diskar. Jag ska se till att barnens rum är städade och att deras sängar är bäddade.
Vilket jag inte orkar, tyvärr!
Nä, fy f****n, jag är så nedrans less nu, så fy tusan
Jag är så less, så less att det är jag som ska tänka på allt...
Kanske också dels att Rasmus är inne i någon förpubertet då han svarar för sig, är le, gnäller och gnölar. Elias skriker, gör höga ljud, gnäller och vill och kan inte. Och matsituationen ska vi bara inte tala om
En barnfri tid vore kanske något för mig? En barnfri tid då jag varken behöver tjafsa med barnen, städa, tvätta, duka fram och av och fixa käk. Utan bara vara helt SJÄLV! I ett par veckor.. Minst.
Less är jag nog också då jag aldrig får några som helst komplimanger från sambon Och att han aldrig säger eller visar något.. Aldrig.
Hanna S
5 februari 2012 12:11
Det där känner jag igen och säkert många med mig!Många karlar är nog dåliga på att ge komplimanger och att visa och prata känslor....Min med! Men du är fin och härlig tjej, kom ihåg det!!! Kanske du skulle åka bort ett tag, så ser dom hur det är utan mamma hemma! :D Det är nyttigt det! ;D Har jag märkt själv, då är det härligt att komma hem igen!! <3
Eva
5 februari 2012 14:08
Jag blir så ledsen och det gör så ont i mig när jag ser andra par där killen verkligen visar tjejen att han älskar henne :´(
Ja, jag får kanske ta och göra det ;)
Janet
5 februari 2012 15:03
Känner så väl igen mig i de du skriver. Visst Mats kan ibland skicka ett sms (:p) att han älskar mig & vill att de alltid ska va vi. Men de e inte många ggr man ha fått höra, "men va fint du ha gjort", "va god mat du ha gjort" mm.
Det är jag som har / gör räkningar, mat, städ, tvätt, duscha Amanda, skötsel av alla djur,rena kläder till Amanda mm mm mm . Ska han göra nått så måste jag säga till , helst bli arg. Sen blir HAN sur för att han ska måsta göra nå........
Allt sånt här tror jag bottnar i hur dom är fostrade hemma, Mats e jävligt bortskämd. :(
Men jag ska inte stoppa under stolen att han ha blivit bättre ;) <3
Skulle Mats ha vara idag som han va då vi blev tillsammans då skulle vi inte leva ihop idag ;)
Tror du behöver mer egentid, då menar jag inte ut & gå. Utan åk iväg en helg med en kompis, sov på hotell, må gott. :)
Eva
5 februari 2012 16:11
Karlar ;-/
Jag tror ärligt jag ska hyra rum på hotell och fara iväg ensam en helg! Slippa alla j*kla måsten..
Marie
5 februari 2012 16:44
Enda lösningen som jag ser det på just hushållssysslor är att ha ett schema. Denna vecka sköter jag disken, då dammsuger ens sambo/man 2-3 ggr. och så byter man av. Annars blir det lätt att en gör allt till slut och det är inte ens säkert att den andra vuxna personen i hushållet ens tänker på allt som görs.
När det gäller barnen så nog våra problem till viss del åldersrelaterade. Leo svarar också för sig med saker som "och" "jag bryr mig inte osv" 8 ÅR GAMMAL!!! Dessutom skrattar han åt oss när vi är arga på honom vilket får oss båda att flyga i taket. Man kan bli galen för mindre.. Jag hoppas det blir bättre snart annars kommer jag inte att finnas på ett hotell utan på "akut 7:an" Sundsvalls sjukhus ;)
Du har fått en award av mig (finns att läsa om i min blogg) för flitigt bloggande och för att du är du. <3
Kram gumman
http://blogg.sessans.com
Anna-Mia
5 februari 2012 18:43
Bekräftelse vill ju alla människor få och i ett förhållande bekräftelse från båda hållen. Du säger att du önskar du fick något från din man men ger du honom det du själv önskar få?
Detta med matlagning, plock och allt annat...gör du det på egen hand eller bjuder du in din man till att göra det samma?
Oftast kan det vara som så att man kör på i allt autoamtiskt också blir man förbannad över att den andre inte gör någonting...men det är väl klart som tusan att det blir så om man inte ställer krav gentemot sin partner. Är man 2 vuxna i en relation så innebär det ju att det finns 2 stycken om att göra allt som skall göras i hemmet.
Vem har tex bestämt att det är just du som ska diska, plocka, städa, laga mat etc? Har det bara blivit så? Och varför har det i så fall blivit så?
Det är inte DU som ska tänka på allt...ni är 2 vuxna, ni är alltså 2 som ska tänka på allt.....
Att komma bort hemifrån kanske kan vara vad du behöver just nu...har man kommit till den punkt där du verkar befinna dig i nu så kan ett uppbrott från vardagen vara välbehövligt....för hemmet faller ju inte bara för att du skulle vara hemifrån någon dag helt för dig själv....åk och hälsa på någon och rå om dig själv, bara va.....
http://annamiasdagar.bloggplatsen.se
Eva
5 februari 2012 19:08
Ja, det är ju det jag gör och har gjort :/ Jag ger kärlek, jag visar och säger vad han betyder för mig. Jag visar och ger uppskattning. Jag överöser uppmuntrande ord.
Han vet precis var han har mig! Men vet jag var jag har honom?
Såklart är man två i förhållandet och i hushållet. Han lagar även mat, men däremot inte alls i samma utsträckning som mig. Beror väl på att jag är arbetslös.. Men ändå.
Jag har testat att inte göra något i hemmet och han gör inget alls åt hur det ser ut.
Jag beundrar honom att han bara kan slappna av och fullkomligt skita i hur det ser ut här hemma! För det kan inte jag, jag mår bara dåligt istället :(
Jag har gjort upp ett "schema" som även han har varit med om att göra, men det "schemat" följs inte. Tyvärr..
Såklart ligger detta på mig, det är ju jag som skämt bort honom redan i början på förhållandet (snart 13 år sedan). Men det ger väl med sig så småningom.
Egentid, ja tack!