Tänk, det slår ALDRIG fel! Tro mig.. Jo., EN gång har det felat. En! Det var veckan innan jul.

Varje gång jag ska få jobba fler dagar än en, så blir barnen sjuka. Det är såå typiskt! Varför kan inte sjukdomarna inträffa då jag är utan jobb?

Förra veckan då jag skulle få jobba flera dagar så blev Rasmus sjuk. Sedan jag, men jag jobbade ändå. Och nu är det Elias tur.

Men tack vare ett par fantastiska änglar, mamma & Arvid, så går det vägen ändå!

  Tack, vilka underbara änglar ni är   

Ni är värda mer, men varsågoda:

I några dagars tid har jag inte mått något vidare - feber.

Ena dagen mår jag dåligt, nästa mår jag bättre, för att idag må riktigt krasst.

Och denna dag har varit allt annat än bra.. Jo, en stund mitt på dan var det hyfsat, då Elias och jag hade biostund     

Men sen har det bara varit blääää...

Och ikväll skulle vi egentligen till svärmor på middag, men tyvärr inskjuknade hon i magsjuka.

Så då blev problemet - vad tusan äter vi till middag?
Men se, det ordnade till sig ändå. Tack mamma för "bidraget" till middag  

Nä, dagen som varit har varit i gråtets tecken   Ett tag kände jag mig liten.. Jag hulkade sådär som man gör då man är liten... Det var hemskt, jag fick knappt någon luft och hyperventilerade.

Men till slut så gav det med sig. Tack och lov!

Såhär är inte jag annars! Bara nu då jag är allt annat än pigg..

Sedan att jag bor med en man som är rädd för att ge en tröstande kram gör absolut inte saken bättre... Och jag är precis tvärtom! Ser jag någon som mår dåligt vill och bara måste jag ge en kram. Jag vill trösta.

Jag kan inte bara se på när någon mår dåligt, jag mår dåligt själv.
Men han är en man som jag ändå fullkomligt älskar. Annars skulle jag inte ha gift mig med honom..

Men visst önskar jag att lite mer känslor kunde visas.... Såsom att kunna prata om känslor och visa känslor.
Men det kanske är för mycket begärt? Karlar kanske inte gör sånt!?

...För ikväll orkar jag inte tjata mer. 

Vareviga kväll är det samma tjat, kväll efter kväll. Morgon efter morgon. Dag ut och dag in.

Bråk, tjafs, gnäll, skrik och hysteriska utbrott.
Är det inte den ena som det ska tjatas på så är det den andren eller så är det båda..  

Rasmus ska ligga till sängs kl. 21. Men ikväll blev klockan betydligt mycket senare! Närmare bestämt 22:30   På en vardag?! Han som to.m ligger till sängs tidigt på helgen..
Nu blev det sent för honom tack vare att ikväll är jag trött och slut, dels efter att ha jobbat, jo, visst 2 dagar har jag fått jobba   Och dels har jag sovit lite under ett par nätter.. Vilket som så kände jag att nä, nu skiter jag fullkomligt i att tjata på honom. Han får lära sig att kommer han inte i säng då han bör, så blir han trött på morgonen!
Skyll dig själv helt enkelt   

Nä, nu ska trötta mamman ta en dusch och sedan sova.
Go´natt!

Tänkte göra en uppdatering, men vet inte vad jag ska uppdatera? Det händer inte direkt mycket i mitt liv som jag kan berätta om..   

Barnen har varit hemma på julllov och idag är första dagen efter lovet för dem. Vet förresten inte när de hade ett långt skollov sist? Jag har ju alltid annars jobbat.

Det har varit välbehövligt för dem att börja skolan igen, om jag säger så.. Även om de verkligen har varit i stort behov av att vara lediga!

Nu har de varit otroligt duktiga och flitiga som har retat mamman till jävulens vansinne   

Knappt en timme efter jag lämnat dem vid bussen så saknar jag dem... Det är så tomt och tyst här hemma nu   

Ingen som ropar efter mig och ingen som kommer springades bara för att ge en spontan kram   

Och ingen som kommer springandes och skikandes:

- "Mammaaaa, hjääääälp!! Han tänker slå mig!!"

- "Mammaaaa, vet du vad han säger? Han säger att...."

- "Du är världens dummast mamma!"

- "Mamma, du ska göra det!"

Nä suck, det är nog ganska skönt att de inte är hemma ändå   

   Älskade ungar   

En dag kvar tills att barnbidraget och stämplingen trillar in. Och det mina vänner, är verkligen efterlängtat nu. Det har det förvisso varit ett bra tag....

Jag är fattig på pengar, men rik på kärlek.

Myslirar´n   

På torsdagmorgon beger jag och Morris oss till stan på Djurkliniken . Han har tid för kastrering, chipmärkning och vaccination.

Kastrera - Vill inte att han springer runt och strör sin vildhavre. Finns redan så många oönskvärda katter i världen.

Chipmärka - Lättare att se var Morris hör hemma om han springer bort, blir överkörd eller om han får för sig att byta hem.

Vaccination - För att hålla allvarliga sjukdommar borta.

Under tiden han får vakna och piggna till tänker jag fara iväg och shoppa några julklappar. Måste börja någonstans..

På lördag ska jag och Lars fara iväg och fortsätta shoppandet. Jag bävar verkligen för det! Det lär ju vara kö, på kö. Och för att inte nämna trafiken.. Hu   

Var går gränsen för smal? För mullig? För tjock? Vad är det egentligen som avgör!?

BMI tror jag inte på.

Oavsett, så är alla lika mycket värda!