Vad är "en bra mamma"? 

Här hittade jag en lista på "en bra mamma". Det ligger något i det..

För att jag ska känna att jag är en bra mamma och sambo som är glad och liksom "orkar med" och som inte är så sur och grinig (som jag inte är, men det känns som att jag är det mot dem.....) behöver jag känna ro. Känna ro i min kropp.

Som jag har känt den senaste tiden har jag känt en stress, en inre stress. En vän sa till mig i våras- "Eva, du är jämt så stressad!"

Ja, varför.. Jag är stressad fastän jag inte behöver?!

Jag behöver få kärlek - massor av kärlek. Visst, kärlek får jag oerhört mycket utav mina barn och det betyder väldigt mycket, det bevisar väl att jag visar och ger dem mycket kärlek! Som man ger, får man tillbaka   

Men kärlek vill jag även få utav min sambo. Han visar sin kärlek till mig på sitt sätt, men inte på det sätt som jag vill och behöver känna..

Jag har gett och gett och nu är min bägare tom. Torr som ökensand, rättare sagt. För att den ska fyllas på igen, behöver jag få massor utav kärlek.

Kanske där skon klämmer? Brist på kärlek.. Därför som jag mått/mår som gjort/gör.

Igår hade jag en s.k mörk dag. Det kunde Ni väl inte undgå  

Vet inte varför jag skriver om hur jag mår    Men det känns bättre att få skriva av mig istället för att hålla allt inom mig.

Och sedan får en del se att jag inte är en perfekt människa. Även jag har mina fel och brister.. Alla är vi mänskliga och ingen är felfri.

Man kan ju välja om man vill lägga upp bloggen på Facebook eller inte. Många gånger glömmer jag bort att jag inte vill länka upp bloggen på Facebook när jag skrivit "något privat", och när jag väl har valt att "spara inlägget" är det försent att ändra mig..

Men, det får jag väl bjuda på. Jag har ju lämnat ut mig så många gånger så jag fortsätter väl med det.

Hur har du det med kropp och själ.

Varför är du inte lycklig min lilla vän,

du borde vara glad.

Glad för att få finnas till och vara frisk och att bli älskad.

Men du ser så sorgsen ut, ja till och med ledsen att det inte är långt

från tårarna på din kind.

Din vackra kind som solens första strålar som belyser ett änge.

Så min vän, tala om vad det är som tynger ditt hjärta.

Sträck ut en hand till mig, jag finns här vid din sida nu och för alltid.

För mig kan du komma till i hopp och förtvivlan.

/Vet inte vem som skrivit denna..

Det var precis en tjej som chattade med mig och alla varma och fina ord som hon skrev till mig.. Tack, dem värmer ska du veta   Du vet vem du är..   

Men Lycka! ---> Jag drack mitt morgonkaffe och kom på att jag hade ett par bitar (86%) choklad kvar sedan helgen   Nu är dem slut..

Nu är kaffepausen slut.. Eftersom att jag inte fick något gjort igår ska jag ta igen det idag.

Mina älskade (nysnaggade) grabbar    

..den får gå med rumpan bar."

Jag antar att jag nog liksom har hakat på "trenden" jag med... Mot min vilja.

Eller trend, det vette katten  

Jag funderar på om jag skulle ha beställt en så´ndär One Piece jag med  

Jag har ju tyckt (och tycker nog fortfarande) att de är fula. Men allt fler och fler har sådana i sin ägo. Mer och mer populära bli de!

Tänk att ta på en sådan i stället för myskläder. Varmt och gossigt!

Denna skulle jag lätt kunna tänka mig! Men när pengarna avråder en från att beställa och köpa det jag vill så kanske denna i stället...

Eller strunta i det helt   

För drygt en timme sedan hade jag i mitt huvud vad jag skulle blogga om. Ända tills jag fick mitt "lilla" rosenrasande utbrott på minsta sonen     Min ilska lyckades radera bort allt..

Sedan var det dags för den större sonen att driva sin mamma till vansinne  

Hur kan små barn driva sina föräldrar till vansinne? Hur är det möjligt!?

Men nu sover de i alla fall.

På återseende...

Som det känns just nu så vill jag fara iväg på en tripp med    

Men var någonstans vet jag inte... Hotell, stuga, båtresa eller en tripp utomlands. Utomlands vore inte så tokigt Men det kostar alldeles för mycket..

Jag är så glad och tacksam över att mamma var barnvakt ett par dagar i somras!

De dagarna gjorde mycket till. Jag och Lars fann varann igen     

Jag vet inte hur just Ni har haft det, men jag kände att vi hade tappat bort varandra   

Som sagt, de få dagar vi fick tillsammans gjorde mycket till   

Men nu känner jag att vi nästan är där igen.. Jag vill verkligen inte att det ska kännas/-bli så   

Barnen upptar mycket tid, och såklart visste vi ju det innan vi skaffade dem! Men det jag inte visste var att man kunde "tappa bort varann"..

Tips, tankar, ideér!? Hur gör Ni för att inte "tappa bort Er"?

Idag känner jag mig som om jag fallit offer för en ångvält. Platt och överkörd.

Idag har jag verkligen inte fått något som helst gjort   

Strax efter jag skrev inlägget om nattskräck igår drömde Elias så jag fick springa upp till honom.

Jag satt hos honom en stund tills han "vaknat" och var avslappnad till han somnade, sedan kunde jag gå ned igen.

När det senare var dags för mig att gå och sova bar jag in Elias till sin säng. Skönt att få sova utsträckt i sängen, utan barn!

När klockan var 4.30 vaknade jag av att Rasmus ropade på mig. Han hade vaknat utav en leksak (en hamster Zhu Zhu som pep och pratade) den hade blivit kvar i sängen hans.

Jag sa godnatt till Rasmus och var på väg att gå upp igen, när Rasmus halvt om halvt var ledsen och ropade att han inte ville vara själv nere. Men jag proppsade på och sa att "det är ju natten, vi ska ju bara sova. Syns i morgon.."

Men nä... "Tårarna" satt verkligen där. Och en trött mamma, så.. Han fick väl följa med upp då.

När klockan var 06.30 kom Elias in till våran säng och ville också även han sova där. Jag försökte visa honom att det blir väldigt trångt eftersom att Rasmus sover där. Men icke   

Lars låg på sin sida, i mitten ligger Rasmus, bredvid Rasmus ligger jag och på kanten ligger Elias. Alla oss i en 1.60´s säng!!

Jag låg som en linjal mellan grabbarna.. Och trots att armen och axeln domnade bort lyckades jag ändå somna   

Nä, jag har sovit som en kratta i natt och i morse..

Vad ska jag göra för att få sova i fred??

Den som säger att "det är bara att lyfta bort barnen. Det spelar ingen roll om man är trött eller inte, det är bara att göra det ändå!"

Bah, wish me luck   

Är man trött så är man. Punkt!

Ska se om jag får mer gjort efter mitt mitt-på-dagen-kaffet är uppdrucket   

Jag funderar hit och jag funderar dit. Lchf kan det vara något?

Just nu försöker jag att ändra min kost (för vilken gång i ordningen vet jag inte..)

Jag försöker att utesluta/-undvika kolhydrater i den mån jag kan, och försöker istället tillföra mer fett i min dagliga kost.

Hur det kommer att gå vet jag inte.. Det får tiden utvisa   

Nu till vintern är det ca 3 år sedan jag åt efter South Beach-dieten. Jag gick då ned ca 7 kilo på 2 veckor!

Men ju närmare våren och sommaren jag kom desto mer började jag att äta igen, och slutligen gick jag upp dessa 7 kilon   

Nu måste jag återigen försöka gå ned dem, vilket är betydligt lättare sagt än gjort!

Har DU någon erfarenhet utav Lchf? För -och nackdelar?

Jag känner en tjej som gått ned 13 kilo på ca 7 veckor genom att äta enligt Lchf! Hejja dig  

Jag vet att det fungerar. Men vad är just Din erfarenhet?

Vem har ansvar över vilken middag det ska bli och att maten lagas, att barnen har rena och hela kläder i rätt storlek, läxan till barnet/en sköts, hemmet ser ordningsamt och trivsamt ut, att gården städas, etc, etc?

Ligger ansvaret hos mannen eller hos kvinnan eller är det kanske så att båda har ansvaret över det!?

Jag anser att ansvaret ligger på dem båda som skaffat barn och hus!

Men hemma hos oss ligger lotten på mig...

Hur ser det ut hos Er?