Sedan jag var ca. 9 - 10 år har jag haft en dröm.

Det är att åka lastbil - timmerbil   

Än har drömmen inte blivit verklighet..

Om knappt två veckor har jag en tid för färg & klipp. Ni som känner mig vet att jag ständigt vill göra något nytt med mitt hår. Varför ska jag ändra mig denna gång..

Jag vet bara inte vad jag ska och vill göra. Men något nytt och fräscht vill jag såklart att det ska vara!

Samtidigt som jag vill ha en frisyr som passar mitt hår (tjockt) så vill jag samtidigt göra något radikalt.

Samtidigt som jag trivs med färgat hår funderar jag om jag ska ha det ljust (blekt? slingor?).

..Beslutsångest så det bara ryker om det   

Maken drog iväg på möte med skoterklubben. Men snart är det ju säsong, så..   

Elias har jag gjort i ordning och fått i säng som för tillfället ligger och kikar på film, till klockan 20:00.

Rasmus håller på att göra sig i ordning och ska även han kolla på film en stund, till klockan 21:00.

Igår var det kladdkakans dag (herregud, de hittar då på dagar för precis allt!) men det föll i glömska.. Men så idag var jag på ICA och köpte det   Åt en bit efter maten och har nu en liten kvar som jag ska spara till Criminal Minds börjar!

Nä, nu ska jag ta och bädda rent i Rasmus säng.

Kramis

Den där Levonova verkar spela mig ett spratt, sedan jag satte in den. Humöret går upp och det går ner. Det blir bättre, jag vet..

När jag väl blir ledsen så sprutar tårarna på mig..

Jag känner mig ledsen och sur. Det enda jag då verkligen skulle behöva är en kram, istället för avståndstagande mot mig.

Ett par timmar har jag nu varit på Elias rum och städat och rensat. I väntan på att få fara till kyrkan..

Nej nej, jag ska bara dit ändå. Bara för att.

De enda gånger jag är i kyrkan är de få gånger som det är dop, bröllop eller begravning. Och hur ofta är det? Inte ofta..

Men de gånger jag väl är där så känner jag ett lugn, en frid.

Jag nämnde det för mamma häromdagen hur jag känner, och då bestämde vi att vi ska fara till kyrkan idag.

Det är kanske det jag behöver, att gå i kyrkan.

Vem vet, jag kanske blir religös på kuppen om jag går tillräckligt ofta   

Nä, bäst att skynda på..

När Rasmus var liten köpte jag allt, precis allt, nytt till honom. Ekonomin tillät det då. Och jag frossade i att handla  

När Rasmus vuxit ur sina kläder fick kusinen ärva dem. Mycket kläder såg nästan ut att vara oanvänt.

Sedan var det Elias tur att ha kläderna. Mycket var urtvättat och slitet.. Som det blir då tredje person slutligen ska ärva..

Elias har inte haft dem kläder som såg/ser slitna ut.

Då jag har kunnat, har jag köpt nytt åt honom. För hur skoj är det att ärva? Nä, just precis.

Jag hittade igen en kasse med 8 par jeans som det var hål i. Dem har Elias inte haft.. 8 par!

Kläder som killarna har haft då dem var små, de kläderna har deras minsta kusin fått ärva. Men dem kläderna skiter jag fullkomligt i om de blir slitna. Vi ska ändå inte ha några fler barn.

Kunde jag, så skulle jag köpa nytt lika ofta som jag gjorde en gång i tiden..

Idag är det ganska precis 5 ½ år sedan jag gjorde det sist. Nu är det dags igen.

Vad? Byte av hormonspiral.

Nervös? Ja.

Rädd att det ska göra ont? Ja och nej.

Bäst att ladda upp med ett par Ipren nu...

Wish me luck..

Häromdagen frågade Elias Lars varför han har en annan röst när han pratar i telefon. Lars var och är inte medveten om det, men jag sa att jag kan höra på Lars vem han pratar med (jo, efter snart 14 år tillsammans så märker man det..).

Då kom jag att tänka på en pappa, på ett dagis, för väldigt många år sedan.

När pappan pratade med sonen hade pappan en väldigt mjuk och barnslig röst. Men så när telefonen ringde blev rösten plötsligt mörk och kraftfull.

Haha, som jag skrattat åt detta! Det lät ju bara för dumt..

Ja, men hur låter du då, när du pratar med katterna?, frågade Lars mig.

Eh, jag...? Jag... jag pratar väl.. som vanligt..