Rasmus blir 10 nu i sommar och det är inte förrän nu som han får cykla själv efter vägen. Förra sommaren, då han var 9, fick han gå själv till och från kompisar som bor nära.

Rasmus har alltid varit så duktig och haft sådan koll! Men jag har inte tillåtit honom att cykla själv. Han har varit för liten för att vistas själv efter vägen.

Elias blir 7 i sommar och han skulle jag aldrig släppa iväg och låta honom gå efter vägen själv.

Visst, ni får tycka att jag är överbeskyddande.

Men det spelar ingen roll hur duktiga de än är, med trafikvett, så skulle jag aldrig tillåta att mitt barn får gå eller cykla själv   

När de är 7 år är de inte stora!   

När är det lämpligt att släppa i väg och låta dem gå själva då? Enligt NTF säger de såhär eller såhär.

När är det lämpligt att låta dem cykla själva då? Det beror lite på vad skolorna säger. Men NTF säger såhär.

Hur har DU gjort?

Jag tycker det är äckligt när strumporna blir skitiga som om man gått ute, fastän man bara har gått inne.

Jag tycker det är äckligt när man går med skorna på inomhus.

Jag tycker det är äckligt när man inte städar om djuren släpper hår.

Jag tycker det är äckligt när det är skräpigt inomhus.

Jag tycker det är äckligt när det är fläckar på golvet.

JAG städar varje vecka till varannan vecka. Men jag kan villigt erkänna att visst har det hänt att gått uppemot 3 veckor innan jag har städat, som tur är har det bara hänt en gång.

Hur ofta städar DU?

Jobbiga saker tynger mina axlar just nu. Jag försöker ändå att hålla god min.. Ömsom glad ömsom ledsen. Jag får se det som så att i slutändan blir det bra. Även om det är ett skitjobbigt beslut jag har tagit..    Som djurägare kan jag inte vara självisk.

I januari-februari någon gång så sträckte (överbelastade?) jag knät pga en sparktur. Sedan tog det nästan två månader till jag var helt bra, då först kunde jag börja gå mina rundor igen.

Sedan fes mina rundor av.. Jag har haft känning i knät samt knävecket lite nu och då, men inget allvarligare. Och så har jag blivit bra igen.

Nu känner jag av det förbaskade knät, igen   Men jag har ju inte gått något?! Därav felet? Jo, i måndags gick jag 3 km, där 1, 5 km var bara nedför och sedan var 1, 5 km rakt uppför (vägen till slalombacken, Getberget).

Igår gick jag och Elias till mamma och dit och hem är det sammanlagt 3 km.

Kände av knät igårkväll och nu på morgonen känner jag av det. Jag kan inte gå riktigt...  Förbannat! Jag som har planerat in att springa Vårruset i år igen.

Detta år hade jag tänkt att nästintill springa hela! Fan, fan, fan    

Knät har jag bl.a känt av då jag har legat på sidan i soffan och haft kroppstyngden på det och sedan när jag ska lägga mig tillrätta igen har det känts av.

Fan..

Kanske något bandage kan underlätta så jag kan börja gå mina rundor igen? Och så att jag kan vara med på Vårruset?

riktigtj*vlaless. nu

Jag har alltid haft svårt för mig att komma igång. Det tar tid för mig.. Jag har tusen saker som jag skulle behöva göra, men oftast stannar de bara i tanken.

Visst, jag kan avklara någon sak. Men inget mer. Eller så måste jag punkta upp/göra en lista av vad som måste göras. Då blir det oftast gjort.

Nu när jag vet att jag inte kommer att jobba, då jag vabar med Elias, denna vecka, då har jag faktiskt avklarat några saker! Saker som jag länge tänkt, men inte kommit mig för att göra.

Jag har:

* städat Elias rum

* städat ur ett skåp i köket (som jag skulle ha städat ur för längesedan)

* städat ur ett skåp på toaletten (som också skulle ha gjorts för längesedan)

* städat ur två sektioner (av 3) i skafferiet

Det här är ändå saker som lätt skulle avklaras under en dag! Men inte för mig. Varför? Vet inte.

Jag har svårt att bestämma saker, måste nästan alltid rådfråga med Lars, trots att jag är vuxen.

Har svårt för att återberätta saker.

Har svårt att organisera saker.

Har svårt för att komma igång.

Är ute i sista minuten.

Hade svårt för att lära in i skolan och har fortfarande svårt.

Hade och har svårt med matematik och siffror.

Att läsa en text som inte är uppdelat i stycken har jag svårt att läsa, allt bara flyter ihop.

Jepp, det här är jag. Ni som följer mig vet att jag har lämnat ut mig tidigare.. Nu vet ni hur jag är. Som tur är har jag ett hjärta av guld   

..Eller hur var det nu igen?

Jag har haft min mobil sedan drygt ett år tillbaka. Jag skaffade den eftersom att jag ville ha en mobil som tar bra bilder. Och det gör den! Men sen då? Det måste väl finnas mer att göra på den än att "bara ta bilder".

Jag blev mer och mer förbaskad på den över att "vilken jävla skittelefon, det finns ju inga appar på den. Den är ju för fasiken ny?! Inga appar på en ny telefon? " Frustrationen var stor och jag blev mer och mer irriterad (läs vansinnig).

Men så en kväll (drygt ett halvår senare) då jag låg och kollade igenom den fick jag en aha-upplevelse. Jag hittade var man söker, håll i er.. appar!!

Sedan dess har jag då och då laddat hem appar. Men på min mobil finns inte appar som finns på andra mobiler, eftersom att jag har en Windowsphone (nä, jag förstår inte heller det där).

Det många kan ladda ner gratis på sin mobil måste jag te.x betala för. Jag laddar dock inte ner några appar som jag måste betala för     

Vilket som så lyckades jag ikväll få till snygga bilder på en fotoapp! Japp, ikväll lyckades jag. Appen har jag bara haft ett tag ( ett par-tre månader   ).     

Bättre sent än aldrig   

Go´natt!

Inget av de hus vi hade kollat på hade den där känslan av att "här känner jag mig hemma". Men det hade just det här huset. Hit flyttade vi 6 december 2oo4.

Huset är precis så att vi alla har ett varsitt rum.

Eller rum och rum.. Precis när man kommit upp från trappen är Lars och mitt sovrum. Vårat sovrum är inte något "lite krypin" som man får vara ifred om man skulle vilja. Vårat rum är "allrummet" och därmed en genomgång om man ska på toaletten eller vidare till Elias rum.

Jag som alltid sagt att jag ville ha ett stort hus, men så blev det inte.

Men här trivs vi verkligen     

På diverse "köp-sälj-bytes" sidor på Facebook ser jag många som vill bli av med sina djur, i de flesta fall katter.

De vill bli av med sitt djur pga av ägarna inte kan ha kvar dem för att de ska flytta. Katterna är inga kattungar som de vill bli av med, utan det är relativt stora katter!

Kan man då inte ta med sin katt? Jag menar, jag har valt att ha katt och då får jag ta konsekvenserna av det också.

Katten är ingen liten prydnad som man bara kan lämna av sådär..

Om jag flyttar, så flyttar såklart katten med!  Om man däremot inte kan ha kvar katten pga allergi så förstår jag. Men pga flytt? Nä, tyvärr jag förstår inte det där