Efter jag skrivit mitt inlägg tidigare, så rök Rasmus och jag ihop. Rejält!

För att göra historien kort säger jag bara - 5 tillsägelser om att inte reta Elias, lyssnar icke ändå.. Lika med arg mamma! Så, använd öronen.

Sedan tog vi åkte en sväng med    . Det är där jag kan finna ro. Tankarna måste koncentreras på vägen och omgivningen, så..  

Väl hemma var det hungriga barn som slukade sin lunch. Tre korvar med bröd var?! Även Elias   

Här sitter jag nu med kaffemuggen bredvid och läser Aftonbladet, bloggar och Facebook.

För stunden det känns a n i n g e n  bättre.  Inte bra. Men det blir bättre, så småningom..

Jag har inte fått något gjort idag, mer än det nödvändiga såsom frukost och lunch.

Snart är det dags att fixa mellis och sedan middag.. Stekta pannkakor har killarna önskat till middag.

Duka fram - duka av, serva..

Sitter även och funderar på att jag skulle vilja fixa naglarna. Det är nog inte så dyrt.. Jag vet dem som har dåligt ställt som gör naglarna. Då skulle väl även jag ha råd att fixa dem!?

Eller kallas det prioritering?

Jag kanske kan försöka fixa dem i sommar. I sommar när jag kommer att få lite inkomst! Vore skoj att åtminsone en gång få göra dem fina..

Några dagar fick jag i alla fall. Idag känns som en smått sämre dag igen.. Varför? Vet inte.. Kan kanske bero på att gårdagen mest gick åt till att bråka och tjafsa med "minstingen". Även i natt fortsatte han..

Hoppas att denna dag blir bättre!

Om jag bara var ett par kronor rikare hade jag tagit med mig barnen till Birsta på Drakborgen, så de hade fått härja av sig. Och jag hade fått rensa ur hjärnan lite.. Men men, nya tag nästa helg kanske!

Så är det fredag. Igen. Veckorna rullar alldeles för fort fram trots att jag "bara är hemma".. Var har detta påsklov tagit vägen?

På måndag börjar vardagen igen - Skola och dagis.

Nä, jag ska försöka, måste rättare sagt, göra någon nytta nu.. Fast jag tror jag ska ta bilen och fara en sväng istället.

Alltså, jag ser verkligen fram emot att jag ska få jobba i sommar!

Det ska bli jäkligt spännande!! Och jäkligt kul!!

Det som jag nog allra mest ser fram emot är att jag som varit inom barnomsorgen sedan jag tog studenten, -96, ska plötsligt göra något HELT ANNAT!

Jag trodde aldrig att dem skulle ringa mig när jag sökte sommarvikariatet inom äldrevården/hemvården... Hur stor är chansen liksom att just JAG skulle bli "erbjuden" ett jobb   Jag som "bara" är barnskötare..

80% kommer jag att jobba, och det känns bra! Vill jag kan jag säkert ta på mig och jobba upp till 100%, men det är inget jag strävar efter.

jag.längtar.nu   

Märklig dag..

I morse mådde jag likt en stor katt+ .

Men ju mer dagen led mot sitt slut så mådde jag bättre och bättre.

Och gör det fortfarande!

Jag hoppas att jag mår lika bra, som jag gör nu, i morgon igen.

(Eller kan måendet ha något med allt påskgodis att göra?

Bara idag har jag fått sockerkänningar TRE GÅNGER!!

Jag höll armarna still men armarna och händerna skakade ändå   

Skyndade att stoppa i mig en frukt och drack vatten, då gav det med sig.

Hela jäkla påsken har jag stoppat i mig massor utav godis   

Och nu när påsken är slut och inget godis finns, så håller jag på

att "avgifta" kroppen på allt sött som den fått i sig.

Därav måendet och sockerkänningarna?)

I mina tankar nu:

* Jag är sjukt sugen på att göra en till gaddning!! Men har inte den blekaste om vad jag ska göra eller var den ska sitta..

* Jag vill ge en kattunge till killarna då de fyller år (2 & 3 juli).

* Behöver jag klippa mig idag? Jag skulle ha färgat håret också egentligen, då det har vuxit ut rejält! Men det får väl vara.. Om jag inte känner någon som är duktig på att färga håret i två färger?!

* Jag skulle ha varit till stan och shoppat kläder.. Och nya "fin"skor.

* Undrar vad jag ska hitta på med grabbarna på lördag.. Badhuset? Fara på Drakborgen?

* Jag bör nog äta min lunch nu..

Idag känner jag mig butter, nere, deppad, ledsen.

Ibland känns allt bara så jobbigt. Vissa dagar känns saker ännu mer jobbig än annars.

Idag när jag talade med en riktigt god vän så brast jag i gråt då jag insåg en sak..

(Varför ska man ens försöka fixa och trixa när ingen ens "tackar " en Hellre ställer till det ännu mer..)

Förlåt att jag grät i ditt öra, men tack för ditt stöttande och givande samtal     

Vi är varandras stöttepelare   

Efter jag gick rundan två gånger igår hade jag tänkt att jag idag bara kanske ta en promenad.

Det blev det också!

Bonuspappa (Arvid) och jag gick en sväng som var aningen längre än rundan jag går annars  

Ska bli skoj att se vad vågen visar på i morgon.. Fast vågen har både gått upp och ned. Tack vare magen  

Men nu när det är nästintill bra igen, så hoppas jag att vågen anpassar sig efter mig så att jag blir nöjd    

När magen var som allra sämst för några veckor (månad) sedan så rasade jag 3 kg rakt av.

Veckan efter hade jag gått upp igen, trots att jag inte ändrat på kosten.

Men vägdag i morgon, så.. JAG HÅLLER TUMMARNA ATT VIKTEN GÅTT NEDÅT IGEN!!

Sedan skoltiden har jag alltid sett mig som tjock, och jag gör det fortfarande. 

(Tack vare alla gliringar om att jag var tjock, "vägen spricker", finns det några kläder som du kan ha", du har bara fett i dina bröst, alla skratt bakom ryggen.. Skrattar någon idag när jag närmar mig eller efter jag har gått förbi, tar jag åt mig - Det är åt mig de skrattar! Fastän de inte alls skrattar åt mig..)

På morgonen när jag ställer mig framför spegeln så kan jag faktiskt tycka att jag "ser smal" ut.

Men den känslan övergår bara frukosten är avklarad..

Jag känner mig som tjejen till vänster..

Jag vet inte.. Är jag tjock eller är jag inte tjock   

Helt sjukt vad denna vecka har susat förbi. I en rasande fart   

Tack vare att jag har fått jobba troligtvis   Men skönt som bara den att få göra rätt för sig! Även fast jag har varit trött och slut efter mina arbetspass.

Mycket barn = mycket ljud. Och idag klarar jag inte av lika mycket ljud som bara för något år sedan.. Kan det vara åldern? Eller så beror det på att jag har jobbat inom förskolan i 16 år! Till och från..

Jag vill bara gå undan när det blir för mycket ljud..

För ett par veckor sedan fick vi hem en liten katalog om diverse utbildningar. Bl.a fanns det en utbildning om Beteendevetare.

Det känns som att det vore intressant att läsa om människors beteenden! Men tyvärr ser framtiden inte ljus ut inom just det.

Jag får kanske fundera ett slag till på saken.

Som det känns så skulle jag nog vilja testa på att göra annat. Att jobba på förskola känns inte lika givande längre. Kan bero på att jag bara hoppar runt..   

Jag blir aldrig riktigt insatt. Jag får och har inte ett ansvar såsom jag hade tidigare. Jag känner mig inte lika behövd på samma sätt..

Även om jag har fått massor med beröm från många olika förskolor för just den jag är, så känns det som sagt inte lika givande.

Efter jag slutade gymnasiet (-96) efter att ha gått Barn och Fritidsprogrammet, började jag som ungdomspraktikant på en förskola, och fick då hoppa in och vikariera lite då och då.

Efter den tiden var slut (10 mån.) hoppade jag in allt mer och mer som vikarie.

Till slut hade jag jobbat ihop så mycket tid att jag blev fast anställd (-02).

Men tyvärr blev det överskott på anställda (arbetsbrist som det så fint heter), så jag blev uppsagd (-06).

Däremellan fick jag barn ( -03 och -06). Hade det inte varit för att jag fick barn hade jag troligtvis inte suttit där jag sitter idag, som arbetslös.

Skit samma, jag har två underbara killar i stället     

Jag vet inte vad jag vill syssla med.. Jag vill inte bara hoppa på något och sedan känna att jag ångrar mig!

När jag blir vuxen vet jag vad jag vill göra med mitt liv.

P&K