Idag så var det dags för Elias att vara med i Luciatåget på dagis.

Så duktiga och fina de var!

Först ut i tåget var Elias och hans tjej.

De är så fina och gulliga med varann de två     

Efter dagisfikat for vi hem och fixade middag.

Sedan var det dags att bege oss mot nästa Luciafirande, på Forum.

Skolan har som tradition att spela upp en julsoaré varje år.

Barnen är så otroligt duktiga att både spela teater och sjunga!

Stor eloge till dem alla!!

Okej då, även en eloge till alla fröknar som hjälpte barnen   

Till en sång behövdes det en tomtefar, men ingen ville vara.

Så Rasmus erbjöd sig att vara det  

Behöver jag nämna att jag var, och är, mycket stolt över mina killar   

Nä, nu blir det sova av då jag ska jobba imorgon och resten utav veckan!

Go´natt!

Luciamorgon på Kvarnvägen är avslutad.

Grabbarna och jag hade det så mysigt   

Senare i dag är det dags för Lucia.

Elias ska vara på dagis och vara tomtenisse   

Och ikväll ska vi på Forum och kolla när Rasmus skola har julsoaré.

Rasmus ska vara tomtefar  

Hoppas Ni får en härlig Lucia  

Varje år sedan jag gick i högstadiet (tror jag..) har jag sett Lucia på tv.

Traditionsenligt sitter jag klockan noll sju noll noll 07.00 bänkad vid tv´n med fika, såsom kaffe, lussebulle och pepparkaka.

Inget, och då menar jag inget, kan få mig att bryta traditionen    Jo, det ska vara att jag får jobba såklart   

Så även detta år, trots att vi sitter som gjutna när tv kalendern visas, så får vi kolla på kalendern på play istället!

Även barnen vill se på Lucia med mig när jag sa att vi ska fika i tv - rummet  

Nä, de fick välja - Kalendern på play medans Lucia stundar eller se Lucia med mig.

Är traditioner till för att brytas eller för att forstätta? Fortsätta tycker jag   

Åh, jag vet inte... Jag vet verkligen inte vad jag ska ha på mig när vi ska till grannarna.

(Jag skrev om det här.)

Det ska bli skoj såklart!

Jag har suttit och kollat runt lite på vad jag skulle kunna tänka mig,

men jag vet verkligen inte   

Möjligen denna, med en svart bolero över!

Eller den här. Men den är ju inte i knähöjd...

Eller denna. Fast den passar inte på mig, med mina fläskkorvar till ben..

Eller denna, med svarta tights och en svart bolero.

Eller den här.

Eller.. denna..

Eller varför inte denna!

Äh, jag ger upp...    

Barnen då? Vad ska barnen ha på sig!?

Kan de ha vad som helst, men såklart finare kläder!?

Stor SUCK...

Ord räcker inte till, för vad jag känner när jag ser denna händelse   :

Vd´n blir ställd och vet inte vad han ska svara.. Skitstövel! Enkelt - Man ger sig inte på en 12 -åring!

Det värmer gott att se!

Sa jag att jag kommer från Ljungaverk?   

Jag trodde i mitt stilla sinne att det var på riktigt! ---> Varför!?? <--- Men så var det uppenbarligen inte..

Fast å andra sidan finns det ju dem som mår precis som såhär, som denne pojke utsatte sig för att vara.

Stopp i ärlighetens namn  

Jag var på apoteket i förmiddags och handlade ansiktsprodukter. Jag hade två stycken rabattkuponger, a´ 25 kr, som jag även betalade med.

Dessa produkter skulle ha kostat tillsammans ca. 180 kr.

Men jag betalade bara... 44.50  Konstigt.. För enbart ansiktskrämen kostar 145 kr?!

Jag sa till mamma då vi kom till bilen att det här stämmer inte. Hon räknade och insåg även hon som mig att något har blivit fel.

Mitt samvete sa mig att jag var tvungen att gå tillbaka   

Sagt och gjort kom jag tillbaka till bilen med en rabattkupong som tack för att jag var så ärlig, det lönar sig sa tjejen i kassan   

Mitt samvete hade fått sig en rejäl törn om jag hade farit hem med krämen, utan att ha betalat den!  

Visst, det var ju inte jag som gjort fel! Jag hade faktiskt kunnat farit hem med krämen och smörjt in den i ansiktet. Men samvetet då? När jag stått där på kvällen.. Nä, jag hade utan tvekan inte kunnat använda den   

"Diutissime permanet probitas"

("Ärlighet varar längst")