Häromdagen fick jag hem en kallelse till en Jobb- och Coachmässa som arbetsförmedlingen har ordnat.

Syftet med den är att jag ska få träffa några utbildningsanordnare som har information om utbildningar. Samt även ett antal olika jobbcoacher som har information vad de kan erbjuda mig för coaching.

Eftersom att jag precis har avslutat min tid hos min jobbcoach så trodde jag i mitt stilla sinne att jag inte behöver ha någon fler jobbcoach.

Trodde jag, ja..   

När jag ringde och sa som det var, så tycker de att det är bara bra att jag väljer en till.

Det här gör arbetsförmedlingen bara för att ha så lite med oss arbetssökande som möjligt att göra med.

Vet inte alls om det är så, men det är vad jag tror!

"De kan hjälpa till med att hitta ett jobb till dig."

Jag sa att "jag har haft en toppenbra jobbcoach, Lena Näséen."

"Då är det bara att hoppas att du kommer att få en som är minst lika bra som henne då", sa hon och skrattade skämtsamt.

Jobb    Men hallå, finns det några jobb   

Ja, kanske ca 20 mil och längre bort..

Men jag tänker inte sälja vårat hus och rycka och slita upp barn och familj från släkt och vänner för ett jobb som jag kanske endast får behålla ett halvår. Glöm det!   

Här vill jag leva, här vill jag bo. That´s it!

Men söka jobb kan jag såklart göra   

Men flytta? Aldrig... 

---->  

Alla är som frågetecken. Ingen vet vad Rasmus "har".  

I morse ringde jag och skulle boka tid till Rasmus, men vi fick komma direkt.

När vi kom till vårdcentralen kollade först en sköterska på honom, men hon hade ingen aning om vad det var så hon kallade in läkaren.

Även han var som ett frågetecken. Han var tvungen att fundera och skulle återkomma om en liten stund.

Men nä, han hade ingen som helst aning om vad det kunde vara.

Något liknande hade han aldrig sett tidigare..

Han skrev en akutremiss ned till Barn-och ungdomskliniken.

Så bums iväg ned till sjukhuset.

Först träffade vi en sköterska, med två elever, som kollade temp och vikt. Samt kollade Rasmus ben   

Märkligt, tyckte även hon..

Strax därpå kom en STläkare in, och ställde "minst 73" frågor till Ramsus och kollade Rasmus ben, han visste inte heller vad det kunde vara.

Han gick iväg och skulle tala med en överläkare om vad det kan vara.

Efter några minuter kom överläkaren, med följe utav två.. praktikanter!?

Även hon klämde och kände på Rasmus utslag, men nä, hon hade ingen aning..

Rasmus skulle få göra ett blodprov för att de skulle kunna kolla blodplättar, blodkroppar, etc, etc..

Under tiden gick vi iväg och åt lunch.

När vi kom tillbaka fick vi träffa sköterskan och hon ville att Rasmus skulle lämna urinprov. Sagt och gjort.

När vi kom tillbaka till "vårat rum" kom ytterligare en läkare, från hud.

Han hade kollat på proverna och de var bra. Skönt!

Men ville att Rasmus skulle göra ett skraptest, för att se hur blodet koagulerar.

Så stövlade vi iväg igen då. Bort till Lab.

Där fick Rasmus ett "skrap" på armen.

När vi kom tillbaka sa hudläkaren att även det provet var bra.

Det de trodde att det kunde bero på är att Rasmus haft en infektion i kroppen och då kan de te sig på det här viset.

(fast han har ju inte varit sjuk...)

Men de visste inte med säkerhet att det var så, så de fotade Rasmus märken på benen och sa att vi skulle få en kallelse för ett återbesök om en månad.

Om det sker en förändring såsom att Rasmus får feber, blir förkyld, mår illa eller att utslagen blir fler och/eller breder ut sig så ska vi höra av oss direkt.

Ni som inte vet vad jag talar om så kolla tidigare inlägg från igår   

Jag hade tänkt att jag skulle ta mig en promenad ikväll, men jag vet inte jag..

Rasmus och jag har sprungit i sjukhusets korridor 7 gånger idag, så jag får se hur det blir..