Idag var jag på utvecklingssamtal om och med Rasmus. Bara godkänt fick han  

När jag satt på samtalet ringde de från bemanningen. Naturligtvis var jag tvungen att svara, annars ringer de någon annan.. De frågade om jag kunde jobba resten utav veckan. Självklart!   

Men ett litet krux bara.. Jag skulle öppna i morgon, vilket jag inte kan då Lars jobbar 5.30-17.00~ och mamma kan inte heller ta barnen då hon är nyopererad.

Marie sa att jag fick ju göra som jag ville eller om hon skulle testa att ringa någon annan. Jag sa att hon fick testa någon annan och går det inte så skulle hon ringa tillbaka igen. Men det gjorde hon inte.. F****n!!

Nu har jag missat tre dagars jobb bara för att jag inte kunde ta öppningen i morgon   

F*n, f'*n, f*n!!!

Enklast för mig är om jag kan och får jobba mellantiden. Det blir minst strul med barnen.

Jag behöver inte ringa 17 samtal för att först ringa mamma och höra om hon kan ta barnen, sedan dagis och sedan fritids. Men mamma kommer inte att kunna passa barnen på väldigt länge.. Så henne räknar jag inte med nu.

Jaja, det finns värre saker att fundera på..   

Sov gott!

I fredags köpte jag mig ett par nya promenadskor. De förra har jag haft i ca 4 år och dem har jag tillbringat mina fötter i i alla tänkbara årstider. Och många mil är dessutom avverkade i dem. Som jag älskat dessa skor!

Men ja, nu köpte jag mig nya då de "gamla" var nötta och inte höll vätan borta längre..

För en timme sedan bestämde jag mig för att "inviga" mina nya kompisar. Hade tänkt ta "min" runda på 6 km. HA, glöm det!!

Lars sa innan jag gick - Gå inte så långt. Du får säkert ont i fötterna, de är inte ingådda"

Jaja, tänkte jag. Mm.. Vem fick ont i fötterna efter endast tio minuters promenad    Men jag fortsatte ändå och gick en kort sväng, som tog ca 25 minuter. Jag kunde ju inte ens gå fort! Annars tar den lilla rundan ca 15-20 minuter..

Så det blev endast en minipromenad.  Men bättre det än ingen alls   

Nu väntar soffan och Desperate Housewifes!

Kramisar

"-Elias, kan du ta reda på den där trumgrejen?!

-Det är ingen trumgrej, det är en cymbal!"

Jag minns en tid i början på -90-talet då jag var ett stort fan av New Kids On The Block. -91 och-92 var jag och såg dem i Globen.

Väggarna var tapetserade med enbart bilder på snyggingen Donald "Donnie" Wahlberg och några på N.K.O.T.B

Det enda som kom ur högtalarna hemma var musiken från dem.

Mamma sa "Du kommer att komma tröttna på dem" -"Nej, det kommer jag aldrig att göra", fick hon till svar. Men vem fick rätt, mamma såklart   

Vi var några stycken i skolan som lyssnade på dem. Inte alls många. Jag var den enda i min klass.

De tuffa och hårda killarna som lyssnade på hårdrock kunde inte fatta hur man kunde lyssna till något dylikt.

Det är 20 år sedan och minnet sitter kvar från den fanatiska tiden   

I morse vaknade jag utav att det dånade på taket. Regn, idag igen.. Gårdagen var ändå en bland de bättre dagarna på en vecka, eller är det längre eller kortare tid? Tiden går så fort att jag inte riktigt hinner med.

Som min pappa sade en gång: "Efter 25 går det så fort så man måste hålla i sig för att hinna med"

Så sant. För det är inte förrän efter 25 som jag känner att tiden inte riktigt räcker till.

Eller är det för att man har barn som tiden bara rusar iväg   

Jag känner mig otillräcklig för barnen, tjafsar, bråkar och har ständigt dåligt samvete... Men så är det väl för många.

Hm, jag skulle skriva om något helt annat, men..   

Nu ska jag skjutsa Rasmus på skolan sedan ska jag och Elias till mamma.

Hoppas Ni får en bra dag!