Sommaren är slut och hösten står och ropar runt knuten. Jag älskar hösten, men precis som i fjol får jag nästan ångest..

Jag känner inte alls för att tända ljus och krypa ner i soffan, absolut inte! Jag vill ha sommar.

Precis som i fjol har jag jobbat över sommaren och jobbat ihop pengar. Det är ju toppenbra! Speciellt med tanke på att jag har trivts som fisken i vattnet   

Jag har jobbat i åtta veckor och det är inte förrän denna månad som jag egentligen har en månadslön. Och det känns fantastiskt! Speciellt med tanke på att jag annars resten av året får hälften av det..

Om Lars hade jobbat så hade vi haft det bra ekonomiskt, men nu har han varit ledig. Och jag missunnar verkligen inte honom det, absolut inte! Han jobbar och sliter annars resten av året så han behöver verkligen vara ledig   

Men nu då, när man återigen har gjort sig skuldfri, och barnen måste ha kläder och skor, nix inga pengar kvar.

Elias har vuxit ur precis alla kläder, ett par byxor är vad han kan ha. Ett par?!

Mitt måtto är att Allt löser sig, men i skrivandets stund känns det inte så      

Nä, nu ska jag försvinna in i duschen och ta en låååångdusch...

Ett gnällinlägg, ja, jag vet.

Kramis på ER!