Så var arbetsveckan avklarad för denna gång. Tre dagar inom hemvården och en dag i barnomsorgen, yrken där man får känna sig behövd och där man får träffa mycket människor. Jag skulle nog inte kunna sätta mig bakom ett skrivbord och sitta inne hela dagarna   

Men det är och blir väl en vanesak!

I fredags, igår, kände jag tidigt på morgonen att jag bara ville hem. Jag kände mig och var rejält seg i både kropp och knopp samt kände mig så sjukt trött.

Som tur var slutade jag tidigt!

Väl hemma slumrade jag till på soffan. Senare på kvällen slumrade jag till ett par omgångar till.

När jag väl la mig i sängen somnade jag på studs och vaknade knappt 9 timmar senare. Men jag var definitivt inte utvilad! Nej, nej, långt ifrån.. Jag la mig igen och låg en timme till, men somnade inte.

Slumrade till ett par minuter mitt på dagen på soffan idag också..

Men nu är jag relativt pigg, men skulle nog lätt kunna somna. Vilket jag lär göra om jag sätter mig i soffan! Dricker vin nu så jag lär väl däcka   

Dagen har inte varit något vidare för mig idag, men det blev bra mycket bättre då den bästa av dem alla jag känner muntrade upp mig ett par timmar!

   Mamma, du är verkligen min stora stöttepelare då jag mår kasst  

   Tack för att du finns där för mig   

Dagarna går upp och dagarna går ned, men så är det antagligen för dem flesta.