Du är fantastisk!                                       
                     

Vår största rädsla är inte att vi är otillräckliga.

Vår största rädsla är att vi är för kraftfulla jämfört med andra.

Det är vår utstrålning, inte våra negativa tankar som skrämmer oss.

Vi frågar oss själva : Vem är jag, varför skulle jag vara strålande, härlig, talangfull och fantastisk?

Ärligt talat, varför skulle Du inte vara det?

Vi är alla fantastiska människor.

Att Du förminskar Dig själv hjälper inte andra.

Det är inte klokt att förminska Dig själv för att andra ska känna sig tryggare i Din närhet.

Vi är födda att visa stolthet över den vi är, den stoltheten som finns inom oss.

Den stoltheten finns inte i några få av oss, utan den finns i oss alla!

När vi låter karisma stråla, ger vi andra människor stöd i att göra det samma.

När vi frigör oss från våra rädslor, gör vår närvaro automatiskt att andra människor också vågar frigöra sig från sina.

Jag tror knappt att det är sant!

Jag har nu kläder, i vissa plagg, i en strl som var åratal sedan jag hade.

Alltså.. Jag känner mig alldeles euforisk   

Jag har gått ner 4 kg, varken mer eller mindre.

Men omfånget, omfånget!

Jag har dock inte mätt mig sedan starten,

så jag har tyvärr ingen aning om hur många centimeter jag har minskat   

Ha det gott i   ! / Eva

Dåligt ställt har vi nog alla haft det någon gång, mer eller mindre.

Om ekonomin är så pass krass så får jag se över om det finns något jag kan ändra på.

* Jag måste kanske se över min matkonsumtion, jag kanske inte kan äta middag två-tre gånger om dagen och kvällsfika.

* Jag kanske måste ändra kosten och äta nyttigt, och då blir inte hungern lika ivrig.

* Jag kanske inte kan åka den där extra trippen till affären, jag måste kanske se över matbudgeten och på så vis planera resan och mina inköp därefter.

* Jag kanske inte kan röka eller snusa så som jag brukar.

* Jag kanske inte kan köpa godis och äta det varje dag, lördagar räcker gott och väl.

* Jag kanske inte kan ha 5 katter, 3 sköldpaddor och 2 hundar och en kanin, maten kostar och även försäkringen.

* Jag kanske inte kan spela spel längre, jag måste kanske sälja mitt dator/tvspel.

* Jag kanske inte kan köpa den dyra mobiltelefonen som jag så gärna vill ha.

* Jag kanske inte kan köpa den där tidningen som jag alltid annars köper.

Det finns så mycket man kan tänka på!

Det gäller att se över ekonomin och planera.

I flera veckors tid, månader för att vara rätt, har Morris väckt mig tidigt på morgonen. 

Han börjar med att jama och sedan övergår han till att kloa på mattan, för att sedan riva på rullgardinen, jamar, kloar på mattan, river på rullgardinen.

Jag kliver upp och han springer och gömmer sig under sängen, jag går ner, och nej, jag ger honom ingen mat, det är det han vill.

Varför ska han få mat genom att väcka mig? Nej, han får mat sedan. Inte innan jag har klivit upp, aldrig. Inte den tiden på morgonen.

Lockar på honom  och han kommer ner. Han springer och gömmer sig under köksbordet, eller in på Elias rum.

Jag vinner alltid, så han åker ut!
 Så har jag det varje morgon! En del mornar kan jag hålla på uppemot en halvtimme för att få tag på han, men han åker alltid ut.

Visst, jag kan ge honom mat direkt, men då ska han ju ändå ut efter han har ätit..

Imorse var inget undantag. Men det slutade med att jag ändå klev upp, och klädde på mig. Då var han minsann nöjd, kattskrället där    Han var så gosig och han purrade och höll på. Gaah!!

Han är jäkligt billig emellanåt   

Ha de`gott! /Eva

Sist jag jobbade var vecka 9, då jobbade jag varje dag. 17 timmar hade bemanningen skrapat ihop till mig.. 17 timmar!! Hallå, det är knappt 2 hela arbetsdagar! Suck..  

Men så igår morse ringde bemanningen och frågade om jag kunde jobba. Självklart! Fattas ju bara annat, för vem vill inte tjäna pengar?!

Det var ändock med en viss besvikelse jag tackade jag, jag sa som det var, att sist blev jag verkligen snuvad på timmarna. (De skulle fylla på fler timmar under veckan då det var sjukskrivningar, men så blev icke fallet)

Kunde de nu lova att jag skulle få jobba mer än de fjuttiga timmarna sist?

Imorgon ska jag få jobba, hittils min tredje dag denna vecka, med sammanlagt tjugofyra (24) timmar  

Jag bad såklart om ursäkt, då de ringde ut mig igår, över att jag lät så sur.

I dag har jag pratat med en chef för hemvården i en annan kommun, och det lät positivt till att jag skulle kunna få bli inskolad där, som vikarie. Men ett samtal skulle först göras med chefens kollegor. Hoppas!!

Det är synd att jag ska behöva söka mig till en annan kommun för att få jobba.. Jobben här, i vår kommun, växer inte på träd.. Men växer de överhuvudtaget någonstans?

Enda nackdelen med att jag får jobba, det är att hemmet blir eftersatt.

Och när hemmet inte hålls efter blir jag så sur, grinig, mår dåligt och blir stressad         

Gaah, varför är det bara jag, eller vi kvinnor, som ska hålla efter? Jag önskar att jag också hade tunnelseende och kunde slänga upp fötterna på sofflocket.

Ha det gott! / Eva

Läs mer om stavarnas effektivitet i dessa länkar:

1. Här.
2. Här.
3. Här.

Ha det gott! /Eva

Vad händer..? Har kroppen vaknat till liv? Äntligen i så fall.. Nu när jag har börjat att använda stavar varje gång jag promenerar så.. Har jag fått ont i skinkorna    Det gör sådär ont så jag blir bara full i skratt!

Men alltså, shit. Jag som har gått åtskilliga mil genom åren, har väl aldrig någonsin fått ont i skinkorna!

Men jodå, så att..   

Idag gick jag och maken 6 km och igår gick jag 4,5 km   Känns great!

Ha det gott! /Eva

Solen är på sitt allra bästa humör och nu fullkomligt spritter det i kroppen efter att få gå en promenad!

Bara maken har vaknat till så ska vi gå.

Ha de´gott! / Eva