Efter att ha tvättat, städat, plockat, fixat iordning för kvälls-och fredagsmys till barnen,

plockat undan efter middagen och bäddat rent i min & Lars säng

så är jag väl förtjänt utav ett eller ett par glas vin   

Skål!   

Jo, just ja.

Jag och Rasmus var illa tvingad att fara iväg och köpa skor till honom, då det andra paret

precis har besökt soptunnan..

Tur att det finns ett sparkonto (som nästan alltid ligger på plus minus noll) att ta av!

Grabben drar strl 4o i skor nu. 4o?!!

My god, grabben är strax i kapp mig, jag har 41-42..

God kväll!

Daim jordgubb

Efter att ha städat, tvättat och agerat sjuksköterska till Elias

så blev en glass utlovad.

Eftersom att ekonomin oftast inte tillåter något extra, så är det heller inte ofta som barnen får något extra..

När ekonomin tillåter vill jag ge barnen hur mycket extra som helst, men..

Tur jag ska få jobba i sommar.

Tänk bara att få ge dem en semseterresa där barnen kan få bada varje dag, ah det skulle kännas gott vill jag lova!

För att resa det är något barnen skulle vilja.

Men idag blev det det något extra och barnen blev eld och lågor! ..Över en glass    

I januari-februari någon gång så sträckte (överbelastade?) jag knät pga en sparktur. Sedan tog det nästan två månader till jag var helt bra, då först kunde jag börja gå mina rundor igen.

Sedan fes mina rundor av.. Jag har haft känning i knät samt knävecket lite nu och då, men inget allvarligare. Och så har jag blivit bra igen.

Nu känner jag av det förbaskade knät, igen   Men jag har ju inte gått något?! Därav felet? Jo, i måndags gick jag 3 km, där 1, 5 km var bara nedför och sedan var 1, 5 km rakt uppför (vägen till slalombacken, Getberget).

Igår gick jag och Elias till mamma och dit och hem är det sammanlagt 3 km.

Kände av knät igårkväll och nu på morgonen känner jag av det. Jag kan inte gå riktigt...  Förbannat! Jag som har planerat in att springa Vårruset i år igen.

Detta år hade jag tänkt att nästintill springa hela! Fan, fan, fan    

Knät har jag bl.a känt av då jag har legat på sidan i soffan och haft kroppstyngden på det och sedan när jag ska lägga mig tillrätta igen har det känts av.

Fan..

Kanske något bandage kan underlätta så jag kan börja gå mina rundor igen? Och så att jag kan vara med på Vårruset?

riktigtj*vlaless. nu

Nu när Elias har haft vattkoppor så känns det som att vi suttit i karantän några dagar.

Visst har vi kunnat gå ut, men Elias har inte velat.

Han som nästan alltid annars vill vara ute..

Men idag var han rejält sugen på att gå ut, så vi gick en promenad bort till mamma.

Väl hemma igen var vi ute ett tag till. Vi blev ute några timmar..

Det var så skönt att komma iväg ut!

Men efter promenaden blev jag frusen så min smurfdress åkte på och en kopp blåbärste får värma mig nu.

Ha de´ gott!

Jag har alltid haft svårt för mig att komma igång. Det tar tid för mig.. Jag har tusen saker som jag skulle behöva göra, men oftast stannar de bara i tanken.

Visst, jag kan avklara någon sak. Men inget mer. Eller så måste jag punkta upp/göra en lista av vad som måste göras. Då blir det oftast gjort.

Nu när jag vet att jag inte kommer att jobba, då jag vabar med Elias, denna vecka, då har jag faktiskt avklarat några saker! Saker som jag länge tänkt, men inte kommit mig för att göra.

Jag har:

* städat Elias rum

* städat ur ett skåp i köket (som jag skulle ha städat ur för längesedan)

* städat ur ett skåp på toaletten (som också skulle ha gjorts för längesedan)

* städat ur två sektioner (av 3) i skafferiet

Det här är ändå saker som lätt skulle avklaras under en dag! Men inte för mig. Varför? Vet inte.

Jag har svårt att bestämma saker, måste nästan alltid rådfråga med Lars, trots att jag är vuxen.

Har svårt för att återberätta saker.

Har svårt att organisera saker.

Har svårt för att komma igång.

Är ute i sista minuten.

Hade svårt för att lära in i skolan och har fortfarande svårt.

Hade och har svårt med matematik och siffror.

Att läsa en text som inte är uppdelat i stycken har jag svårt att läsa, allt bara flyter ihop.

Jepp, det här är jag. Ni som följer mig vet att jag har lämnat ut mig tidigare.. Nu vet ni hur jag är. Som tur är har jag ett hjärta av guld   

..Eller hur var det nu igen?

Jag har haft min mobil sedan drygt ett år tillbaka. Jag skaffade den eftersom att jag ville ha en mobil som tar bra bilder. Och det gör den! Men sen då? Det måste väl finnas mer att göra på den än att "bara ta bilder".

Jag blev mer och mer förbaskad på den över att "vilken jävla skittelefon, det finns ju inga appar på den. Den är ju för fasiken ny?! Inga appar på en ny telefon? " Frustrationen var stor och jag blev mer och mer irriterad (läs vansinnig).

Men så en kväll (drygt ett halvår senare) då jag låg och kollade igenom den fick jag en aha-upplevelse. Jag hittade var man söker, håll i er.. appar!!

Sedan dess har jag då och då laddat hem appar. Men på min mobil finns inte appar som finns på andra mobiler, eftersom att jag har en Windowsphone (nä, jag förstår inte heller det där).

Det många kan ladda ner gratis på sin mobil måste jag te.x betala för. Jag laddar dock inte ner några appar som jag måste betala för     

Vilket som så lyckades jag ikväll få till snygga bilder på en fotoapp! Japp, ikväll lyckades jag. Appen har jag bara haft ett tag ( ett par-tre månader   ).     

Bättre sent än aldrig   

Go´natt!

Inget av de hus vi hade kollat på hade den där känslan av att "här känner jag mig hemma". Men det hade just det här huset. Hit flyttade vi 6 december 2oo4.

Huset är precis så att vi alla har ett varsitt rum.

Eller rum och rum.. Precis när man kommit upp från trappen är Lars och mitt sovrum. Vårat sovrum är inte något "lite krypin" som man får vara ifred om man skulle vilja. Vårat rum är "allrummet" och därmed en genomgång om man ska på toaletten eller vidare till Elias rum.

Jag som alltid sagt att jag ville ha ett stort hus, men så blev det inte.

Men här trivs vi verkligen     

Är det inte bråk så är det flams. Flams som övergår till bråk och bråk som övergår till flams.

Så fort Rasmus kom hem från skolan gjorde jag iordning mellis. Och genast satte de igång att fjanta och tramsa sig..

Jag körde bort dem båda från bordet, fjant tolereras inte!

Elias gick upp på sitt rum och Rasmus skulle gå efter för att leka med Elias. Jag sa till Rasmus att de kommer att fortsätta, precis som de gjorde då de fikade. Har de väl börjat att fjanta sig så fortsätter det.. Men nej då, de skulle leka. Okej.

Väl uppe, vad börjas, om inte att de börjar att flamsa och fjanta. Som övergick till bråk. Jag visste det...   

Nu är Rasmus på sitt rum och Elias kollar på tv.

HUR orkar de? Hur? Men den frågan ställer sig antagligen alla föräldrar