Det går upp och det går ner. Det går fram och det går bak.

Först känns det bra, sedan känns det dåligt och nästa stund känns det bra igen.

Bara sambon kommer in ska jag bege mig ut på en P.W

Andra för idag..

Troligtvis blir det samma sträcka som i morse, 7,8 km!

Hur ska man utrycka sig på bästa sätt för att nå fram till personer i omgivningen om hur man mår?

Försöker jag att säga hur jag mår så säger personen i fråga jo, det är ju så man mår. Eller du får väl gå till läkaren då.

Visar jag att jag har gjort ett test som visar att jag är på väg att bli deprimerad så svarar personen, jo, det är ju det svaret man får..

Säger jag att jag har ont någonstans så säger personen i fråga jaaa...

När jag tidigare har skrivit om mitt mående så har jag nog egentligen inte riktigt själv förstått hur dåligt jag har mått.

Personer som läst min blogg säger klart och tydligt: "Eva, du måste söka hjälp! Du är deprimerad och du ska inte må såhär! Ingen förtjänar att må dåligt, och när det finns hjälp att få så sök den."

Ja, kanske.. Men jag tänker i mitt stilla sinne att nä, inte mår jag så dåligt att jag måste söka hjälp?! Nää..

De sämre dagarna gör jag inte många knop.. Jag softar framför datorn och gör så lite som möjligt. Som att bara torka bordet är en jäkla procedur!

De bättre dagarna tvättar jag och försöker att fli av så gott det bara går..

Många dagar mår jag bra! Men de andra dagarna som kommer och går precis som de vill då...

Utåt sett verkar jag glad och positiv, har många vänner på Facebook som gillar det mesta av vad jag skriver och lägger upp.

Men hur många umgås jag med privat av dem jag har där? Inte många..  

Många är Facebookvänner, alltså sådana som man aldrig träffat utanför Facebook..

Jag skulle lätt kunna minska ner antalet vänner där till max 100 st. (har nu 445 st.) och då umgås jag inte med många utav dem heller.

Men jag gör det inte. Jag mår bra av dem vännerna, de visar att de bryr sig!

Falsk fasad, ja. Utåt sett verkar jag glad, pigg och positiv ( som jag egentligen är).

Men hemma är jag butter, less, trött, likgiltig, gråtfärdig, sur och grinig.

Kanske det är som så många säger, att jag mår dåligt och behöver söka hjälp?

Saker som gör att jag mår bra är:

* Ett städat och flitt hem!

* Människor som säger uppmuntrande ord och peppar mig.

* Att vara ute i naturen.

* Shoppa

* Ha egentid.

Saker som får mig att må dåligt är:

* Ett stökigt hem.

* Människor som får mig att bli deppad.

* Att det bara är jag som ska göra allt.

* Ekonomin (men vem mår inte dåligt över det..)

Jag tror att jag kommer att må bra igen och få bättre och mer energi när jag ska börja att jobba!

Blir det inte bättre, ja då får jag väl söka hjälp då...

Jag ska ju jobba i morgon, så   

Kram till Er som läser, uppmuntrar och förstår