Rasmus frågade mig vad jag hade handlat:

- Eeeeeh, njaaa... Eh, godis. (Vad skulle jag säga!!? Han såg ju vad jag hade i famnen! Jag dröjde mig kvar länge på bron ändå, då jag hade släppt ut Skorpan!)

- Vaa!?? Fusk!! Varför får ni äta men inte vi?!

- För att vi är vuxna och vi gör som vi vill... Men vi äter ikväll och så får ni äta i morgon. Och då får pappa och jag inget istället! Bra va?!

- Men det är fuskigt i alla fall...!

Ja, min son.. Det är mycket som är fuskigt..

Superless.nu

Hela dagen lång...

Bara jag har ätit ska jag fara och köpa godis.

Ja, ni läste rätt - GODIS!

Kanske en l i t e n påse chips också.

Och så ska jag och sambon hyra oss en film ikväll,

om det inte är något speciellt på tv´n vill säga..

Vem vet, jag kanske blir på bra humör igen!

Less och likgiltig. Så känner jag mig och så har jag varit några veckor.

Trodde att när jag jobbade för några veckor sedan att jag skulle få mer ork och energi. För det har jag alltid fått förr! Men icke...

Jag har ingen ork att ta mig för något nu förtiden. Jag känner mig precis som jag gör när jag har min "down", men jag är inte nere, som jag är då.

Men jag kanske har någon "down" i alla fall.. Med tanke på att allt, precis allt, tar emot att göra.

Barnens rum är i totalt kaos, och jag skiter i det. Jag orkar inte ta itu med det.

Saker såsom att bädda sängen, hänga tvätt, duka fram till måltider, torka av bordet, barnen bråkar, jag är sur och vresig (för det mesta).. Listan kan göras lång..

Allt tar så förbannade emot att göra!

Det jag "orkar" göra är att sitta vid datorn. Det är min fristad.. Där kan jag fly undan alla måsten.

Vad är fel? Jag mår som jag gör när jag har en "down", men utan dåligt mående.

Eller..

Jag orkar inte busa med barnen, okej, det kan bli några desperata försök, men inget mer..

Men jag tror att det beror på brist på hjälp hemma, brist på uppskattning och BRIST PÅ (EGEN) EGENTID!