Idag har jag hängt upp julgardiner och satt upp ljusstakar. Känns bra att ha det gjort!

Men jag som brukar gilla att göra sådant har idag bara känt.. blä för det.. Varit tvungen liksom.

Idag har varit en mindre bra dag, igen   

Vad är det med mig   Igår mådde jag bra och idag mår jag som jag gjorde i helgen..

Jag börjar må som jag gjorde i våras... Till och från lite var dag.

I våras jobbade jag ändå relativt mycket, det var inte många dagar jag var utan jobb. Så jag tror inte att det har med jobbfrågan att göra heller. Inte vad det känns som i alla fall?!

Efter att Lars kom hem från jobbet och jag hade fixat middag kände jag att jag bara var tvungen att göra något. Själv! Så jag tog och for iväg på badhuset och drog några simtag    30 längder för att vara exakt  

Med tanke på att det var hutlöst många år sedan jag var iväg och simmade så pass många simtag så tycker jag att det var bra gjort utav mig   

När jag väntade Rasmus (som nu är 8 år) var jag och mamma iväg ett par gånger i veckan och simmade.

När jag väntade Elias (som är 5 år) gjorde jag ett par desperata försök att börja simma lika mycket igen. Men det falnade nästan lika snabbt som tanken dök upp..

TACK älskling att du "tog barnen" så jag kunde fara iväg  

Nu ska jag slå på kaffepannan och strax bänka mig i soffan och se Grey´s Anatomy, kl 21.00 på kanal 5.

Vad är "en bra mamma"? 

Här hittade jag en lista på "en bra mamma". Det ligger något i det..

För att jag ska känna att jag är en bra mamma och sambo som är glad och liksom "orkar med" och som inte är så sur och grinig (som jag inte är, men det känns som att jag är det mot dem.....) behöver jag känna ro. Känna ro i min kropp.

Som jag har känt den senaste tiden har jag känt en stress, en inre stress. En vän sa till mig i våras- "Eva, du är jämt så stressad!"

Ja, varför.. Jag är stressad fastän jag inte behöver?!

Jag behöver få kärlek - massor av kärlek. Visst, kärlek får jag oerhört mycket utav mina barn och det betyder väldigt mycket, det bevisar väl att jag visar och ger dem mycket kärlek! Som man ger, får man tillbaka   

Men kärlek vill jag även få utav min sambo. Han visar sin kärlek till mig på sitt sätt, men inte på det sätt som jag vill och behöver känna..

Jag har gett och gett och nu är min bägare tom. Torr som ökensand, rättare sagt. För att den ska fyllas på igen, behöver jag få massor utav kärlek.

Kanske där skon klämmer? Brist på kärlek.. Därför som jag mått/mår som gjort/gör.

Förr genom åren såg man i fönstren hos folk, veckan till 1:a advent, knappt några ljusstakar och stjärnor lysa.

Men nu på senare år, speciellt i år är folk ute i hur god tid som helst med att sticka i kontakten i väggen och det lyser advent i alla fönstren.

Jag tycker det känns alltför tidigt   

Julgardiner hänger jag upp i mitten på adventsveckan och förr stack jag i kontakten den 1:a advent, men på senare tid har kontakten åkt i under adventshelgen.

Hela december är det "mysmånad" så jag tycker det det räcker med dem veckorna då det lyser.

Man hinner tröttna tills nyårsafton är till ända.. Men det är vad jag tycker.

Fast jag får väl försöka göra ett desperat försök att efterapa, "alla andra" gör ju det så jag ska väl inte vara sämre än dem   

Men jag har ingen lust. Julkänslan är borta, då det inte har kommit en enda liten ynklig snöflinga än.

Men som sagt, jag får väl ta mig i kragen och försöka "jula" till det här hemma.