Jag har aldrig i hela mitt liv varit ovän med någon.

Jo, en. Efter att jag öppnade munnen och sa halvt om halvt om vad jag tyckte så ogillades det utav honom... Men se, det har löst sig! Och nu är vi vänner igen

Men jag har dock en fiende. En som sluter mig i sin famn och har mig i sitt grepp

Jag förlorar alltid kampen..

Vem? Det är soffan jag talar om!!

Sätter jag mig i soffan går det endast 5 minuter så sover jag   

Nästan oavsett tid och dag så somnar jag som ett litet barn i soffan.. Bara det att barnen aldrig somnar i soffan, men det gör ju den dära mamman   

Så kvällarna här hemma är väääldigt tråkiga... Lars sitter i vardagsrummet och jag i köket.

Nu funderar jag på om jag ska lägga mig strax och kliva upp tidigare i morgonbitti för att ta en promenad   

Fast, sängen är ju skön den med på morgonen...!

Men oavsett, GO´NATT på Er alla!

Smickra mig, och jag kanske inte tror dig.

Kritisera mig, och jag kanske inte gillar dig.

Ignorera mig, och jag kanske inte förlåter dig.

Uppmuntra mig, och jag kommer inte att glömma dig.

Älska mig, och jag kanske är tvingad till att älska dig

/William Arthur Ward

***************************

Ett uppmuntrande ord under ett misslyckande är värt

mer än timmar av beröm efter framgång.

/Robert Martin

***************************

Att intressera sig för vad andra tänker och gör

är ofta en mer kraftfull form av uppmuntran än beröm.

/Robert Martin

**************************

Beröm är som solsken för den mänskliga själen:

vi kan inte blomma och växa utan det.

/Jess Lair

Igår kväll klagade Rasmus över att han ahde ont i handleden. Även i morse klagade han på att han hade ont i den.

Trots det skickade jag ändå iväg honom till skolan. Jag ringde och talade med personalen och sa som det var, att klagar han så kommer jag och hämtar honom.

När det gått en halvtimme sedan skolan börjat ringde fröken och sa att Rasmus hade ont.

Jag for iväg och hämtade honom, såklart.

Men han hade inte ont, fast han hade ont..

Där skon klämde var att han ville vara med kompisarna i skolan.

Han har svårt att greppa om saker, tex ett suddgummi.

Men jag är den mamman som tar det säkra före det osäkra och låter honom vara hemma en dag extra istället!

Även när barnen är sjuka är jag hemma till de har tillfrisknat att de klarar av att återgå till aktiviteter på förskola och skola!

Men tyvärr gör inte många så.. Det retar jag upp mig så otroligt mycket på   

Medan jag for till Ånge fick Rasmus vara hos mamma och Elias hade jag redan lämnat på dagis.

Elias ja. Han sade igår på förskolan att han hade ont i nacken och även till svägerskan sade han det. Även hemma..

I morse sa han en gång men inget mer. Tänkte att säger han något mer om nacken lämnar jag honom hos mamma.

Men nädå, på dagis hade han inte sagt något alls medan han var där. Märkligt Nackspärr?

Jag och svägerskan for upp till Jobb- och Coachmässan i Ånge. Där var det ett enda virrvarr med människor, papper och information utav utbildningar.

Väl där träffade jag på en som jag haft som handledare när jag hade praktik på förskola, i högstadiet.

Hon jobbar som arbetsförmedlare på A.f

Jag frågade henne om jag måste ha en till jobbcoach trots att jag precis avslutat tiden med den förra, och att jag fortfarande har lite kontakt med henne.

Men nej, det tyckte hon inte.

Okej....!? Yes   

Hade jag varit tvungen hade jag i så fall tänkt välja min brorsas kompis mamma som är jobbcoach. Även hon är urtrevlig, likt min cobbcoach jag precis haft!

Nä, nu ska jag skjutsa iväg Rasmus till en kompis.

Hej så länge